Marcus Åbergs blogg

Magisk känsla att vinna på hemmaplan!

Juli blev augusti. Det är värst vad tiden flyger fram när man har roligt, och nu går augusti till september. Herregud, vad det går! Som ni har märkt är jag ingen mästare på att uppdatera bloggen här, men jag gör mitt bästa. Tänker att det är roligare att läsa lite längre än massa korta inlägg därav kommer ett lite längre inlägg nu. En liten summering av sommaren som gått helt enkelt.


För er som varit uppmärksamma har jag uppdaterat lite under kategorin "Marcus Åberg" där ni får läsa om mig som löpare och där har jag även gjort en sammanställning på årens lopp. Ser vi till juni, juli och augusti har det varit 3 månader där jag gjort bra ifrån mig även om jag kanske hade hoppats på lite mer på SM som var i fredags. Under juni lade jag in två lopp, Långlöparnas kväll och Trosa stadslopp, två lopp där jag visade att min kropp faktiskt klarar av att tävla så tätt inpå varandra. Med ett lopp på tisdagen följt av lopp på fredagen fick jag verkligen se till att ladda om ordentligt. Långlöparnas hade jag en plan om att gå under 30 minuter men det gick inte riktigt hela vägen. Efter en tuff öppningen tappade jag andra delen av loppet men lyckades ändå trycka mig under 31 minuter och tog mig i mål på 30.57,58 en tid som jag känner mig hyfsat nöjd med. Sedan följde jag upp detta lopp med att springa 8,9 km i Trosa på 28,02 vilket också är en mycket bättre tid än förra året på samma lopp. Efter dessa tävlingar väntade en längre träningsperiod innan jag ställde mig på startlinjen i Köpenhamn där 5 000 meter på bana väntade. Här var min plan att försöka gå under 15 minuter, men det gick sådär. Efter att ha hamnat i ett vakuum i inledningen av loppet blev det tufft att ta sig under den tiden. I mål kunde jag konstatera att tiden blev 15.04. Också en tid som jag kände mig nöjd med efter att ha haft fokus på halvmaran under hela våren där jag gjorde ett riktigt bra lopp i Göteborg. Efter den 20 juli hade jag en bra träningsperiod på dryga 4 veckor innan det var dags att springa snabbt igen, denna gång på hemmaplan....

Nästa lopp var Norrköpings Stadslopp på hemmaplan och här hade jag en tydlig plan. Efter att ha lagt om en del i träningen efter Köpenhamn och lagt mer fokus på att få upp farten var min gameplan för Norrköping att öppna stenhårt för att sedan jobba mig in i loppet. Sagt och gjort. När startskottet gått stack jag iväg i en högfart och fick direkt en lucka ner till övriga i fältet. Men jag kände att det inte var värt att dra på så hårt hela vägen utan dra ner lite på farten och låta någon annan få dra under den lättare delen av banan. På startlinjen stod också August Mollén som jag mötte tidigare i år samt Gabriel Sandör som vanligtvis tävlar i triathlon. Efter en relativt snabb öppning tappade jag lite och kunde konstatera att både Gabriel och August var sugna på att springa riktigt snabbt. Vid passering 2,5 km hade både passerat mig men kände mig riktigt stark samtidigt som jag visste om att mellan 3-4 km bjuds det på en del backar och där kan jag plocka in då båda två även började se trötta ut redan vid 3 km. Sagt och gjort igen. När vi kom till en av de tuffaste backarna på banan hade jag plockat ikapp och gick ifrån.


Med enbart 1 000 meter kvar att springa hade jag äntligen fått en lucka och nu var det bara släppa på igen och njuta av att kunna trycka på. Sagt och gjort, för tredje gången på ett och samma lopp. Känslan av att vara i ledning är svår att beskriva, det känns liksom som att man bara flyger fram. Att det dessutom var på hemmaplan gjorde känslan ännu bättre. In på upploppet kunde jag till och med kosta på mig en segergest, gjorde symbolen av ett flygplan som flyger fram, tog emot kransen och kunde konstatera att nu har jag vunnit samtliga lopp som finns i Norrköping. Höstmilen, Grabbhalvan, Norrköping stafetten och nu Stadslopp. Snabbast i stan helt enkelt. Om man inte bortser från talangen Emil Millan som fullkomligt krossar alla juniorrekord just nu. Hatten av för honom!


Nästa stopp i tävlingskalendern var SM i Karlstad...

SM i Karlstad var som sagt nästa stopp, det var där jag skulle prestera mitt allra yttersta och jag åkte också dit med väldigt gott självförtroende. Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig då jag fick en släng av förkylning bara dagarna innan loppet men jag åkte ändå dit tillsammans med min fru och alla andra fantastisk friidrottare i Hässelby. Under fredagen gick jag mest runt och klagade på att jag mådde dåligt men jag hade bestämt mig. Jag skulle springa. Under uppvärmningen kändes det inte helt 100 heller och det var väldigt nära att jag hoppade över att ställa mig på startlinjen, något jag inte ångrar att jag gjorde. När vi väl stod där inne på banorna kändes kroppen något bättre och det var bara att ge sig ut på de 25 varv och lägga fokus på det jag kunde göra. Göra mitt bästa för dagen helt enkelt.


Något som jag också gjorde.


Till skillnad mot Långlöparnas hade jag en väldigt bra känsla genom hela loppet där jag kände mig extremt stark de sista 4-5 km av loppet och kunde till slut konstatera att jag sprang till mig en 16:e plats med tiden 31.06. Ett bra SM ändå även om jag inte alls kände mig 100% frisk. Vill passa på att rikta ett tack till min tränare som fick mig att starta, min fru som säger åt mig att fokusera på rätt saker och alla ni andra som hejade under loppet. Ni betyder mycket!


Från dessa tre månader tar jag med mig dessa saker:

- Det går faktiskt att tävla mer än en gång på en vecka och man kan göra det väldigt bra!

- Att vinna lopp på hemmaplan är helt underbart!

- Man kan faktiskt prestera bra även om känslan inte är helt 100 innan, det handlar bara om att plocka fram vilja och kriga lite!


Nu är siktet inställt på min favoritdistans - halvmarathon och jag är säker på att det kommer bli magiskt!

"Jag känner igen din röst från podden..."

”Nej, men hej. Är det inte Marcus Åberg?”


Det var länge sedan jag uppdaterade här på bloggen - och det var ännu längre sedan som jag släppte nya avsnitt av podden. Därför är det extra kul när någon kommer fram till mig med denna fras följt av frasen ”jag känner igen din röst från Möt Löparen”. För ni ska veta att även om projektet med ”Möt löparen” just nu ligger lite på is är jag säker på att det en dag kommer uppstå igen när man minst anar. Anledningen? För att det finns så många duktiga löpare just nu och det är verkligen kul att se denna utveckling - och även få vara en del av den. För jag har också tagit steg framåt under året vilket känns väldigt bra. Främst är det på Göteborgsvarvet som jag lyckats riktigt bra i år, ett lopp som jag känner stolthet över. Men även att jag börjat hittat rätt även när det kommer till 10 km, på landsväg och bana.


Kort och gott känns det som att jag är på gång igen med löpningen vilket är riktigt kul.


Och snart är det väl dags att ta samma riktning med podden, för jag är ganska säker på att ni törstar efter nya intervjuer. Så även jag, men det kommer, det kommer.


Så länge vill jag bara passa på att tacka er som kommer fram till mig när jag är ute på tävlingar, ni betyder mycket för mig när det kommer till ”Möt löparen”. Om jag ska skryta lite så var jag en av de första som startade en podcast om just löpning - idag finns det fler inom denna kategori något som gör mig väldigt glad. Att prata löpning är någonting man skulle kunna göra i timmar (!) men om man skulle göra det kanske folk skulle tröttna.


I väntan på nya avsnitt kan jag rekommendera att lyssna igenom ett, eller flera, av de 80 intervjuer som jag har hunnit med att göra. Sedan kan jag också tipsa er om att lyssna på Sommar med Anders Hansen, kanske kika in på Elitpodden eller varför inte Maratonlabbet som kommer med nya avsnitt. Mycket bra lyssning om löpning!


Och en sak till, jag går i tankar om att ta fram nya tygpåsar med trycket ”Jag är löpare” som jag tog fram för några år sedan. Men frågan är om intresset finns, därmed kommer jag ta emot intresseanmälningar för detta och ni fyller bara i på startsidan så återkommer jag med mer information om det.


Sedan kan vi även då passa på att ta upp detta med nyhetsbrev igen, för det vill ni väl ha? Anmäl ert intresse för tygpåse och/eller nyhetsbrev på första sidan.


Ta hand om er!

Mycket har hänt sedan sist... Njut av bilderna ovan!

Magisk vecka på Mallis

Det är söndag och idag väntar ett långpass i regnet men jag tänker tillbaka på en magisk vecka på Mallis. Det är första gången på flera år som jag varit iväg på ett träningsläger och vilket gäng jag fick åka med. Åsa Eriksson, Caroline Almkvist, Martin Öhman, Ted Armgren, Fredrik Eriksson samt coach Christian Mundt. Det är verkligen lärorikt och inspirerande att träna tillsammans med dessa grymma löpare.

Ovan kan ni se lite bilder från veckan i värmen och nu är mitt sikte inställt på Haag som jag springer nästa söndag. Förhoppningsvis slipper jag regnet då, men det är bara bita ihop och jobba på med träningen.


2019-03-03

Ge mig fart!

Januari blev februari och ser jag tillbaka på årets första månad har det verkligen gått i rätt riktning. Under 2018 tränade jag på men hade inte riktigt samma motivation som nu. Nu flyger jag bara fram på pass efter pass och hoppas verkligen att detta ska ge resultat. Igår, lördag, hade jag en riktigt tuff träningsdag där jag startade redan klockan 7.00 på gymmet. Då stod det 12 km @ 3.20-3.05 och jag fick verkligen jobba. Men som min tränare säger, det var inte ett brutalt pass men klart jag fick ta i. På eftermiddagen, eller det vill säga vid lunch, hade jag ett till intervallpass då stod 10x300 meter med 300 meter joggvila på programmet.


Jag trodde innan att det skulle bli ett pass där jag skulle få slita ordentligt med tanke på att jag inte kört så mycket fart senaste tiden. Men oj, vad fel jag hade! Jag fullkomligt flög fram och njöt av att få göra det.


Ge mig fart! Ge mig ännu mer fart!


För bara några månader sedan var jag nästintill livrädd att springa i farter under 3.00 minuter/km men nu gör jag det - och njuter. På intervallerna höll jag en fart runt 2.47. OTROLIGT!


Att dessutom kunna träna i en tom friidrottshall är rena lyxen, tack Tjalve för att ni låter mig få träna i er fina hall.


Nu stänger jag ännu en bra träningsvecka med 164 km in på kontot och blickar framåt mot nya mål.

Allting har en början

I min värld är det alltid något speciellt med nytt år. Det ger en möjlighet att ta nya tag och börja på någonting nytt, och för mig innebär denna säsong något helt nytt också. Efter några år med Mats Erixon som tränare har jag valt att gå vidare för att prova nya vägar. Detta innebär att jag numera har Christian Mundt som tränare, vilket känns väldigt spännande. Jag har fått nya pass att köra och upplägget ser lite annorlunda ut jämfört med tidigare. En sak som jag har märkt är att det är fler trösklar som jag ska ta mig igenom, och det är här någonstans jag vill hänga kvar.


När vi var i början av detta lade Christian in ett pass på 16 km i 3.45 min/km vilket skrämde mig. Jag gjorde det men kände att oj, detta kommer bli tufft nu. Med tanke på att han även sa att detta inte skulle vara ett av de tuffa passen blev jag rädd. Jag hade alldeles för stor respekt för farten helt enkelt. När jag kör samma pass nu känns det ganska lätt, även om jag får ta i såklart. Detta fick mig att tänka till. Tänk vilken utveckling man kan ha ändå och vi har alla någon gång varit i början av något nytt. När vi är där gäller det bara att jobba på och blicka framåt, det som inte dödar det härdar – och så är det verkligen.

Nytt år, nya möjligheter!

Att få jobba med Möt löparen är en ära. Jag minns den där dagen för 5 år sedan när allting började den där gången som jag gick på gatorna i Stockholm och funderade på detta. Tänk att träffa andra löpare och snacka om det finaste som finns i livet – löpning. Sagt och gjort. En gammal träningskompis och vän blev första gästen sedan dess har det bara växt och växt hela tiden även om det kanske har varit lite uppehåll mellan åt, men vi har alltid kommit tillbaka vilket känns otroligt bra!


På 5 år har det hunnit hända väldigt mycket med podcasten och det har även hunnit hända mycket med mitt liv. För mig har löpningen betytt väldigt mycket och därför känns det också roligt att vi tar nästa steg med Möt löparen. När detta skrivs är det 1 januari och nytt år, min plan är att lansera denna hemsida till er den 4 januari, dagen då det egentligen borde komma ett nytt avsnitt av podcasten, men jag har inte någon ny intervju att ge er ännu, därav detta.


Nytt år innebär nya möjligheter och med denna nya hemsida hoppas jag att vi tillsammans kan ta nästa steg.


Här på bloggen, som du nu klickat dig in på, kommer jag uppdatera kring min träning, jobbet med podcasten och en hel del annat smått och gott. Som vanligt har jag massa idéer i mitt huvud som kanske en dag kan bli verklighet, vem vet?

© Marcus Åberg

Hemsidan är skapad med