BLOGG OCH INTERVJUER

Ni frågade - jag ger er svar!

Jag slängde ut ett inlägg på instagram där jag bad om era frågor till mig. här kommer svaren och jag måste erkänna att det känns lite nervöst att vara på andra sidan. vill passa på att tacka för alla era frågor och för att ni läser mina intervjuer med alla snabba löpare!

Har du haft några skador och hur kom du tillbaka från det i så fall? Skadeförebyggande tips?

- De senaste åren har jag varit förskonad från skador, ta i trä, men tidigare har jag haft problem med löparknä. Under denna period lade jag mycket fokus på att träna annat så som crosstrainer, styrka och spinning som exempel. Något som jag lärde mig av detta är att hela tiden lyssna på kroppen och vid minsta signal om att något är fel våga tänka om med sin planering. Jag skulle kunna säga att det är bra att köra styrka, vilket är väldigt viktigt att göra för att hålla sig skadefri, men jag skulle ändå säga att det bästa är att vara lyhörd. Känner man att det är något som inte känns bra så våga planera om och gör något som inte gör ont. Det är väldigt lätt att man fastnar i sin planering och inte lyssnar på kroppen. Det är nog mitt bästa tips. 


Vad är ditt nästa stora mål med löpningen? 

- Under 2020 hade jag som stort mål att springa bra på SM i halvmaraton, nu blev det inte så. Men jag kommer fortsätta lägga mitt fokus på att utvecklas än mer på denna distans i kombination med 10 000 meter. Om jag ska svara på vad som är nästa stora mål med löpningen så är det att ta ytterligare kliv framåt på halvmaraton och hela tiden utvecklas som löpare. 


Långsiktiga mål med löpningen? 

- Att utvecklas på halvmaraton och kanske på sikt ta steget upp till maraton. Än är inget bestämt men mitt långsiktiga mål är att se hur bra jag kan bli på distanser från 10 000 meter och uppåt. 


Något mål för höst/vinter?

- Här kommer ytterligare en upprepning. Under hösten hoppas jag kunna tävla på halvmaran igen och även kunna förbättra mitt personbästa på 10 000 meter, som är 30.24. Vore underbart att ta sig under 30 minuter på milen. 


Har du några jämnbördiga löpare att träna med i Norrköping? 

- I Norrköping finns det flera duktiga löpare men det har inte blivit av att jag tränat med dem än, men det kanske blir ändring på det i framtiden. Vem vet….

Vad ser du som dina styrkor och svagheter som löpare? 

- Mina styrkor som löpare är nog att jag kan hålla en jämn hög fart och har jobbat upp en bra grund. Sedan skulle jag nog säga att kontinuitet är en otrolig styrka jag har som löpare. Mina svagheter är att jag inte är speciellt bra på att springa med syra. Det är något som jag måste jobba mer på. 


Vilket är det mest avgörande ögonblicket/valet som påverkat din väg som löpare? 

- Ett avgörande ögonblick för mig i min väg som löpare är Göteborgsvarvet när jag tog mig an det för första gången efter flera år av skador. Nu har jag svårt att minnas exakt vilket år det var men jag minns att jag fick starta väldigt långt bak och att det blev mycket sicksack längs med banan. Tiden var runt 1.26, en tid som jag förbättrat en hel del sedan dess, men bara känslan av att jag faktiskt kan springa igen betydde mycket för mig. Där och då bestämde jag mig för att ge detta chansen på riktigt. Sedan dess har jag också hela tiden tagit steg framåt även om jag kanske stått stilla ibland men jag har hela tiden vetat att snart tar jag mig vidare till nästa nivå. Våga bara ge det lite tid, som jag hade gjort innan detta lopp. Det var en väldigt bra vetskap för mig och nu vågar jag mer lita på att jag kan lyckas. 



Favorit kvalitetspass?

- Jag har börjat gilla progressiva långpass mer och mer. Dessa pass består oftast av 25 km där det ska gå snabbare och snabbare hela tiden och brukar landa på ett snitt på ca. 3.40 min/km med en avslutning där sista 5 km går i 3.20-3.15 snitt. Det är väldigt utmanande att köra dessa pass men också en väldigt skön känsla när man sätter det. Sedan tycker jag också om banpass där det är stor variation. Ett exempel var ett pass som jag körde för några veckor sedan där jag började med 6 km tempo med 3.15-snitt sedan 4x1000 meter med 3.00-fart för att avsluta med 2x300 meter och 2x400 meter. Ett stort spann på intervallerna och det gillar jag. Som ni märker har jag stor variation på mina kvalitetspass så det är svårt att välja ut ett specifikt pass som är mitt favoritpass. 


Du var ju i min värld poddpionjär och Möt löparen var en av de första poddarna jag själv lyssnade på. Vilka löparpoddar tycker du själv är bra? Och vilka teman saknar du i dagens löparpoddsutbud?

- Till att börja med vill jag tacka för de fina orden. Att jag är en poddpionjär är väldigt starka och fina ord, det värmer verkligen i hjärtat när jag läser detta. Tack! Vad kul att det var vägen in till poddarnas fantastiska värld för dig. Jag lyssnar på ”Spring Snyggt-podden”, en del på ”Maratonlabbet” och ibland även på ”Maratonpodden”. Men den jag tycker är allra bästa av dessa, om man ska säga så, är helt klart ”Spring Snyggt-podden” då Manne och John är en väldigt bra mix. Hade jag startat en podcast idag hade det varit en sådan men så skulle jag också vilja ha med lite längre intervjuer. Och där har du mitt svar på nästa fråga. VÅGA ge utrymme till att få den du intervjuar att prata till PUNKT. Och ha inte för uppstyrt med inslag och så vidare, för vad blir då skillnaden mellan en podcast och ett radioprogram. Visst, det kanske inte är skillnad på dessa format men i min värld är en podcast inte så uppstyrd med inslag, reportage och så vidare utan rakt av ETT samtal eller en diskussion mellan två eller flera personer. 


Dubbeltröskel måste du tycka till om.

- Uppenbarligen verkar det fungera väldigt bra för de som gör detta men då tror jag att det är viktigt att man får bra med återhämtning. I mitt fall har det inte blivit att jag provat på detta, än, men det kanske kommer. Tror inte att jag skulle få ut speciellt mycket av att gå upp klockan 5 för att köra första passet för att sedan jobba en hel dag och sedan köra andra passet, alltså tröskelpasset, på kvällen. Det skulle nog bli till nackdel för min del men jag skulle gärna vilja prova när det passar för mig. 

Du ser ut att alltid ha mycket kläder på dig när du springer. Frusen? Eller är det någon träningseffekt du är ute efter?

- Oj, detta var en rolig fråga. Min fru brukar säga till mig att jag har så lite kläder på mig när jag springer och det är kallt ute så där kan man ha olika åsikter helt enkelt. Nej, jag är inte speciellt frusen men jag brukar ta samma kläder hela tiden och är ibland dålig på att kolla på termometern innan jag ger mig ut. Nej, det är inte någon träningseffekt jag är ute efter. 


Läste att du varit rädd för John Kingstedt och vill ju gärna att du utvecklar det! :)

- Jag uttryckte mig lite fel där och menade inte att jag är rädd för John Kingstedt. Det jag menade var att John är en löparen som jag sett upp till och när jag hört honom tidigare har det varit i sammanhang där han haft en negativ inställning till saker eller bara varit allmänt missnöjd. Eller det är i alla fall bilden jag har fått av honom när jag hört honom tidigare. Sedan kan jag inte påstå att jag varit rädd för honom utan förstått att han är en person med tydliga åsikter. Men efter att jag fått höra mer från honom, och intervjuat honom, har min bild av honom förändrats vilket är väldigt skönt. Det är nog en av de bästa sakerna med livet skulle jag säga, att ens bild av andra människor kan vara helt fel. Här såg jag John som bitter och sur, det visade sig vara fel. Det är värre när det är åt andra hållet, att man har en bild av att personen är fylld av energi och brinner för en sak men sedan när man träffar personen är det tvärtom. Ja, ja, nu blev det ett långt svar… 


Kan du inte dra något riktigt Ernstigt?

- Bästa känslan när man springer på morgonen. Klockan ringer vid 5-tiden, man drar på sig kläderna för att ge sig ut och där ute väntar fantastiska vyer. Soluppgång, en stad som vaknar till liv, människor som är i starten av en dag som kommer bjuda på massa spännande. Att få vara i nuet innan man själv ska ta klivet in i en ny dag. 


Och som konsekvens: En dito aggression?

- Alla dessa människor som vägrar flytta på sig när man är ute och springer. Nej, usch, det är en sak som gör mig upprörd. 


Vem tror du har störst möjlighet att slå svenska rekordet på 10 000 m? För herrar…

- Oj, väldigt svår fråga. Finns många duktiga just nu men jag skulle nog vilja säga att den som tar det svenska rekordet på 10 000 meter blir Emil Millan De La Oliva. Brukar se honom här i Norrköping och det är en riktig talang och får han till det kommer det svenska rekordet att ryka. Men innan dess tror jag att andra löpare också kommer slå det. 


Vem blir förste svensk under 2:10 på maraton?

- David Nilsson. 

Vilka kommer tvåa efter IFK Göteborg när allsvenskan väl drar igång igen?

- Denna fråga är svår att svara på eftersom att IFK Göteborg inte kommer att vinna allsvenskan när det drar igång. Ska jag ge min syn på IFK Göteborg så kommer de inte ens komma topp 5 under kommande säsong, trots deras tunga värvningar. 


Varför håller vi på med det här, egentligen? 

- En väldigt bra fråga. Men anledningen till att jag håller på med detta är att det gör mig till en bättre person helt enkelt. Svårare än så är det inte. Sedan skulle jag inte kunna leva utan löpningen, den ger så mycket tillbaka till resten av livet. 


Sedan något annat som Jens plockade upp från en av dina gamla intervjuer: Vilken löptränare skulle du helst ta med dig till en öde ö? Stor mystik bakom såväl frågeställaren som konstruerandet av själva frågan!

- Jag skulle ta med mig Christian Mundt. Han och jag skulle kunna ha mycket att prata om känner jag och han har så stor kunskap kring allt när det kommer till träning. Måste instämma. Kan bara ställa mig frågande till hur och när denna fråga uppstod och hur kunde jag ställa den i en intervju?! Stor mystik! 


Vad kör du för alternativträning?

- Jag försöker att köra styrka och rörlighet två-tre gånger i veckan och ibland blir det något pass på crosstrainer. 


Om styrketräning, vilka är dina löpspecifika övningar som du rekommenderar mest?

- Väldigt bra fråga. Styrketräning är inte min starka sida om man säger så. Finns många bra övningar att köra men svårt att ge något tips när jag själv inte är så bra på det.


Vad tar du i bänkpress?

- Ingen aning… 


Du ställde frågan till Lovisa Lindh om vilka skor hon tyckte var snyggast, vilka tycker du själv är snyggast?

- Jag har ett par skor från Nike som jag gillar väldigt mycket. Nike Zoom Fly SP Fast Nathan Bell. Det är snyggaste skon jag har. 


Ensamlöpning eller springa i grupp? Har för mig att du sagt att du föredrar att springa själv eftersom det bygger pannben, men är inte att springa i grupp sporrande och inspirerande? (Om det nu var så du sa)

- För mig blir det mest ensamlöpning, så svaret blir ensamlöpning. Jag kan nog ha sagt det där om att det bygger pannben men det är precis som du säger sporrande och inspirerande att springa med andra. Skulle jag ha möjligheten hade jag gärna tränat med en grupp men just nu är det så att jag får köra mycket själv så då är det bara gilla läget. Och jag trivs bra med det. 


Du verkar mer satsa på halvmaran än maraton i dagsläget. Stämmer det, och kommer du i så fall att ta upp marasatsningen igen?

- Just nu är det halvmaran som är i fokus för mig. Hur framtiden ser ut vet man aldrig. 

Och när du blir "gammal" kommer du då att satsa på ultralöpning?

- Nej, det tror jag inte. 


Vilken löpare är det roligast att ha bakom sig på ett lopp? :)

- Johan Fagerberg. 


När kommer den utlovade del 2 av podden med Mats Erixon?

- Väldigt bra fråga. Jag får försöka ta tag i det så vi kan få ihop del 2… 


Om din tränare skulle säga att du skulle köra ett nytt upplägg som innebar två vilodagar i veckan, skulle du då köra på det / lita på att det ger samma effekt som att köra varje dag?

- Jag skulle helt klart ge det chansen och lita på att det ger samma effekt som att köra varje dag. Jag försöker hela tiden vara öppen mot nya upplägg om någon presenterar det för mig och har en bra förklaring till varför vi gör som vi gör i träningen. 


Vad är största utmaningen i att kombinera arbetet med löpsatsningen?

- Att få tid till återhämtning skulle jag säga. 


Om du hade kunnat ta helt ledig från jobbet en längre tid och satsa på löpningen på heltid vad skulle vara den största skillnaden i själva tränings- och återhämtningsperspektiven?

- Ser jag till träningsbelastning skulle jag ligga kvar på ungefär samma som jag kör idag men skulle kunna få in mer rörlighetsträning och styrka samt att återhämtningen skulle bli bättre. Jag skulle inte öka mängden speciellt mycket mer än vad jag ligger på idag. 


När är man elit enligt din mening? Jag slänger ur mig att sub 30:30 för en herre och sub 33:30 för en dam bör vara riktlinjerna. Dina ord om det?

- Det där är också en intressant fråga men svår att svara på. Du sätter mig verkligen på pottkanten här, tack för det… Jag skulle säga att dessa tider som du slänger ur dig är bra riktlinjer men sedan har ju inte alla kommit hela vägen fram så det kanske är svårt att sätta tider så som du gör. Jag låter svaret vara lite svävande. Kanske är lite feg nu men det är verkligen svårt att säga vem som är elit och inte. Skulle vi vara hårda kan man säga att det inte finns fler än några fåtal elitlöpare i Sverige. Det vill säga de löpare som enbart har löpning som jobb. Men även där går det att säga att bara för att man har löpning och löpare som titel på sitt visitkort så kanske man inte gör dessa tider, vad är man då? En elitmotionär med löpning som jobb? Ja, du ser det går att vrida och vända på det fram och tillbaka hundra gånger… Ett väldigt flummigt svar känner jag men det får vara så, för vem är egentligen elit? Ja, svårt att ge ett bra svar på.


John Kingstedt: "Mer och mer har jag insett att vara harmonisk utanför löpningen bidrar till att man är harmonisk i löpningen."

Under en längre tid har jag följt John Kingstedt då vi tävlar på samma distanser, främst halvmara och 10 000 meter. Han har under den senaste tiden tagit ett stort steg framåt i sin löpning där han slog till med ett fantastiskt lopp på maraton i Valencia där han sprang in på 2.17,55 en imponerande tid. Detta har han följt upp med att springa testlopp under våren där han bland annat tagit sig under 30 minuter på 10 km landsväg. John har även startat en podcast ”Spring snyggt” tillsammans med Manne Forssberg, även han har varit gäst i ”Möt löparen”, som gjort stor succé. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta en pratstund med honom för att prata mer om vad som har gjort att han har fått så fin utveckling i sin löpning och mycket annat.

Tjena John, hur är läget och hur rullar träningen?

- Halloj! Läget är habilt som jag brukar säga. Träningen går mycket bra, framförallt så är jag för första gången på flera år kapabel att springa så här års, vilket såklart underlättar. Brukar vanligtvis vara totalt sänkt av pollen men är nu inne på andra året av vaccination och det verkar äntligen ha tagit.



Varje vecka får vi ju lära känna dig i din podcast "Spring snyggt" men hur kom det sig att det blev en podcast tillsammans med Manne Forssberg?

- Helt plötsligt så började en snygg man att "likea", som kidsen säger, bilder på min instagram. När den snygga mannen en dag kommenterade en bild på ett par Burt Reynolds-inspirerade jeans som min sambo hade sytt så besvarade jag kontakten. Det var Manne som var nyfrälst löpare och hade fattat tycke för mig. Jag blev medbjuden som plus ett till en frukost som han var bjuden till och vi började hänga. Manne är en av de mest sympatiska människor jag träffat så det föll sig naturligt att spela in med honom. Han är ju dessutom rutinerad i podd-gamet.


Jag, och säkert fler med mig, har haft en bild av dig som den där hårda och lite sur/bittra elitlöparen tidigare. En bild som förändrats en hel del och nu framstår du som mjuk och sympatisk. Vad har hänt?

- Intressant! Min sambo brukar säga att jag alltid är positiv. Och jag ser mig nog generellt som en positiv person . Det som kanske kan framstå som surhet och bitterhet är väl att jag är ganska åsiktsfast när det gäller vissa saker kopplat till löpningen. Möjligtvis har jag sen dottern kom lagt mindre energi på att störa mig på vissa beteenden, det betyder inte att jag tycker de är mindre dumma nu men jag måste helt enkelt dirigera min energi mot andra saker. Kanske hade jag för mycket tid över förut. Med det sagt, shorts över tightsen är fortfarande idiotiskt och överdriven pepp är djävulens påfund.

Känns det inte som att du har skapat dig ett väldigt starkt namn i löpar-Sverige nu? Jesus är ju någon som fler och fler känner till, eller har jag fel?

- Möjligen är det så. Jag är ingen religiös person, men har ändå blandade känslor över att bli kallad Jesus. Jag tänker att finns det en gud, och de där budorden stämmer, då är jag ju körd för länge sen. Med tanke på hur ofta jag blir kallad Jesus och inte korrigerat folk så lär jag ju hamna i helvetet så fort jag checkar ut. Så jag försöker faktiskt att undvika att referera till mig själv som Jesus, så jäkla nobelt av mig. Men visst är det skoj att folk vet vem man är, löpning är ju inte direkt ett hypad sport.


Om vi lämnar podcasten och går vidare till din löpning. Vilken utveckling du har haft senaste året alltså, imponerande! Vilket lopp känner du själv att du är mest nöjd med?

- Ja alltså jag har ju egentligen bara gjort två stabila prestationer de senaste året, men de har jag varit riktigt nöjd med. Egentligen sög jag ju stenhårt från typ januari 2018 till och med november 2019. Hade massa grejer runt löpningen som inte gick bra, pollen, operation av halsmandlar och så vidare men när jag fick bukt på de problemen och kunde träna på kontinuerligt så kom resultaten. 2.17.55 i Valencia var bra! Speciellt med tanke på att jag egentligen inte hade så mycket träning i mig. 29.51 vid Spåretmilen nu i april var också kalas, det var ingen lätt bana och jag hade inte lättat upp. De är väl egentligen de enda prestationerna jag kan vara nöjd med.


Om du fick rada upp de prestationer som du stått för senaste året, hur låter det?

- Som sagt, typ 90 % dåligt 10 % bra. 2017 hade jag ett bra år och satte mina pers på bana och tog ett landsvägs SM-brons och ett terräng-SM brons. Jag var också med på Terräng-NM 2017 och blev uttagen till EM. Sen dess var det ett långt avbräck till nästa leverans. Skulle väl ändå säga Valencia 2019 1. Spåretmilen 2. Sen är det bara att välja och vraka bland kassa prestationer. Sämsta skulle antingen kunna vara Stockholm Halvmaraton vilken efter jag faktiskt begrundade min framtid som löpare, men det var i och för sig bra att jag sög där för det fick mig att ta tag i saken och göra viktiga ändringar. Inte att glömma är dock Lidingöloppet 2019 där jag svimmade efter 25k och slog huvudet i en sten. Inte mitt stoltaste ögonblick.

Vad är det som har gjort att dessa framgångar kommer nu tror du?

- Kontinuerlig träning sen i oktober, en kropp som klarar pollen och att jag gjort ändringar med andra saker kring löpningen till exempel bytt tränare och försökt att begränsa andra irritationsmoment som påverkade löpningen.


David Nilsson hjälper dig med träningen sedan en tid tillbaka, vad är den största skillnaden i träningen jämfört med hur du lagt upp det tidigare?

- David har ett helt annat förhållningssätt till löpningen än vad jag är van vid. Att han är en av Sveriges bästa löpare genom tiderna gör också att det är jäkligt lätt att tro på det han säger. Han har ju lyckats. Till stor del så kör jag lättare än vad jag gjorde tidigare, inte mindre volym men lugnare farter. Jag är sällan sliten numer och kör mer tröskel än tidigare.


Vad tror du är nyckeln till att lyckas bli en väldigt bra löpare?

- Att sluta noja så jäkla mycket och att träna kontinuerligt (Duh!). Jag tror att det är lätt att fastna i tänk kring att vissa saker är dåliga och andra är bra. Att man inte kan äta vissa grejer eller inte lattja till det ibland. Mer och mer har jag insett att vara harmonisk utanför löpningen bidrar till att man är harmonisk i löpningen. Om det enda man gör är att oroa sig för saker som jag gjort tidigare kopplat till löpningen då blir det inget bra. Sen så måste man givetvis ha tålamod och vilja att träna hårt. Men jag tror att man kan träna hårdare om man mår bra med alla delar av sitt liv.


Var hittar du själv inspiration till din träning?

- Mest i att springa på vissa tider. Ibland kan man känna att va fan spelar det för roll men sen tänker man att "att göra den och den tiden vore ändå jäkligt ball" och så fortsätter man. Jag har också folk som jag vill spöa. Vissa vill jag inte ha stryk av och andra har jag inte slagit än. Så då vill man fortsätta av den anledningen. Sen är det också jäkligt kul att utvecklas, det är en grej som gör att man hela tiden vill fortsätta. Chansen till vidare utveckling.

Har du något hatpass?

- Backpass är jag inget bra på. Det ogillar jag hårt.


Vilket skulle du säga är ditt favoritpass och varför?

- Nu på sistone har jag kört en del trösklar mellan 12-14k i runt 3.05 och det har varit så fantastiskt lätt och trevligt. Det är skoj att springa i de farterna och känna att man inte behöver ta i.


2020 har ju blivit ett väldigt speciellt år med inställda lopp och så vidare, hur lägger du upp träningen under denna period?

- Blir en något längre grundträningsperiod med kanske lite mera tröskelpass och lite mindre intervaller. Kör också fortsatt mycket mil. Går ju inte att göra så mycket annat än att träna på. Man kommer ha en jäkla bas när man väl får tävla.


Du har ju själv blivit tränare, hur är du som tränare?

- Jag försöker att vara på ett sätt som jag själv skulle uppskatta om en tränare var mot mig. Det vill säga lyhörd med vad någon vill men ändå försöka rikta in den på vad jag tror är bäst för den aktive. Förhoppningen är ju att de aktiva ska lita på det man gör, annars blir det inte bra för någon. Jag blir glad när det går bra, och försöker att inte bli arg eller nedslående om det går mindre bra. Oftast vet ju den aktive med sig om något inte var kalas och då är det ingen idé att hänga kvar i de utan att istället gå vidare mot nya mål. I termer av vad träningen innefattar så är det mycket tröskel.

Hur ser framtiden ut för dig, vilka distanser är det som du kommer att sikta på?

- Jag har ju sagt att jag inte ska klippa mig förrän jag gör under 14' på 5 000 meter, i år känns det som att det kan ske. Så jag måste lubba en del 5 000 meters-lopp (om man nu får tävla). Sen vill jag givetvis springa 10 000 meter också. Halvmaraton och maraton också. Kunde ju ha svarat 5 000 meter-maraton inser jag nu.


Om man läser detta och känner att honom skulle jag vilja ha hjälp av med min träning, hur gör man då? Och har du plats för fler adepter?

- Då skickar man ett mail till mig johnkingstedt@aol.com eller ett instagrammeddelande på min instagram. Jag har några platser över.


Slutligen, finns det någon löpare som du skulle vilja läsa mer om?

- Löparvärlden är så jäkla liten, man vet ju mycket om hur de flesta kör. Jag skulle gärna vilja veta mer om någon gammal sympatisk löparräv. Hur den tränade och vad som gjorde denne bra. Midde Hamrin och Mats Erixon är två retrolöpare som jag uppskattar och gärna skulle veta mer träninigsspecifikt om.

Fred Grönwall: "Vi alla har ju ett begränsat antal timmar per dygn och det är upp till var och en vad man väljer att göra av sina timmar"

Han har blivit starkt förknippad med Gotland där han bor och bedriver sin träning. Under åren har han slagit fler Gotlandsrekord och stått för många fina prestationer. Jag har också fått träffa honom flera gånger på olika tävlingar och det är alltid samma sak som slår mig. Han ställer verkligen höga krav på sig själv samtidigt som han inte är blyg med att berätta om sina högt uppsatta mål. En fråga som jag ofta ställt mig när vi möts är hur han hinner med allting då han inte bara satsar hårt på löpningen utan även är platschef på Cementa. Ett jobb som innebär att han är chef över 430 anställda. Denna vecka är han med som gäst här på ”Möt löparen” och hans namn är Fred Grönwall.


Tjena Fred, hur är läget med dig och hur rullar träningen? 

- Hej! Allt är bra med mig och träningen rullar på bra även om min tillvaro, som alla andras präglas en del av Corona-pandemin.

 

Kan du berätta lite mer om dig själv, du är platschef på Cementa och springer väldigt mycket. Berätta mer... 

- Jag är 39 år gammal och bor och arbetar Gotland. Som du skriver så arbetar jag som platschef på Cementa här på ön med 430 anställda. Ett fantastiskt roligt och utvecklande arbete men som kräver mycket energi och ca 50 timmar i veckan. Detta försöker jag då kombinera med en seriös löparsatsning med fokus på maraton. Det är såklart en utmanande kombination men har hittills fungerat bra och ger mig mycket glädje och stimulans

 

Hur får du tiden att räcka till i vardagen? 

- Vi alla har ju ett begränsat antal timmar per dygn och det är upp till var och en vad man väljer att göra av sina timmar. För mig  gäller det ju att planera mina dagar och ha disciplin i både arbetet och träningen.  Den stora utmaningen ligger ju i att få tillräckligt med tid för återhämtning vilket är otroligt viktigt att prioritera för att kunna leva på det här sättet.  Så sätt är löpning en bra idrott att satsa på då det är väldigt tidseffektivt.

 

Under åren har du varit en av få löpare som verkligen inte varit rädd för att berätta om dina mål och så vidare. Hur kommer det sig att du är så som löpare? 

- Jag har alltid varit så både som löpare och person att jag sätter höga mål för mig själv och räds inte av att uttala dom högt. För mig så är det inspirerande och motiverande att göra på det sättet.  Självklart är fallhöjden stor vissa gånger men det är något man får ha med i beräkningarna. Uppsidan är för mig betydligt större.

 

Jag tror att den generella bilden är att löpare är lite tillbakadragna och kanske rentav lite blyga när det kommer till att synas och höras. Mitt intryck av dig är att du trivs med att få stå i fokus. För några år sedan hörde jag dig i en av de större poddarna där jag, och säkert många andra, reagerade på att du nästintill fick försvara dig för detta sätt att vara på. Hur var din upplevelse av den situationen? 

- Jag var med i Maratonpodden för något år sedan där jag blev ordentligt grillad av Petra som har podden. Petra ställer raka och tuffa frågor som jag säkert tror att andra funderar på men kanske inte vågar fråga. Det var väldigt roligt att bli intervjuad av Petra och jag gillar att bli utmanad.

 

Du är också en löpare som blandar mycket när det kommer till distanser, från 5000 meter upp till maraton. Men var känner du att du får ut ditt max? 

- Det här helt klart maratondistansen som jag känner att jag har min största kapacitet och det är där jag lägger mitt största fokus i träningen. Sen tycker jag att det är väldigt roligt att tävla på kortare distanser och hoppas att jag kan slipa på mina pers även där. Jag inser också att det är bra för min maratonträning att lägga in en del fart i underdistanserna för att öka den totala kapaciteten. 

Om du får stanna upp och blicka tillbaka i din karriär, vilket lopp är du mest nöjd med så långt? 

- Det finns såklart väldigt många lopp som jag har varit nöjd med… under 2019 persade jag på alla distanser men om jag ska välja ut ett lopp så blir det 5000m på 14:43. Eftersom 5000m inte är en distans jag  normalt fokuserar på så  gick det bättre än förväntat på ett väldigt roligt sätt. Sådan oväntad glädje betyder mycket. Sedan är ju mina 2:20:08 i  Valencia Marathon egentligen en betydligt bättre prestation men egentligen mer väntad då jag var förberedd för uppgiften.

 

Finns det något lopp som du är väldigt besviken över? 

- Stockholm Marathon 2018 och min 4:e plats i SM var både en grym besvikelse men samtidigt min bästa mästerskapsplacering någonsin. Den dagen och det loppet kommer för alltid att finnas tydligt fast etsat i mitt minne.

 

Du har verkligen blivit en löpare som är starkt förknippad med Gotland med flera Gotlandsrekord och så vidare. Men för bara några veckor sedan blev det officiellt att du byter klubb. Varför? 

- Jag kände att det var dags att ta nästa steg. Att få samarbeta med Lorenzo Nesi som är en av Sveriges absolut skickligaste och mest kunniga inom löpning känns otroligt spännande. Lorenzo har garanterat många justeringar att göra på min träning så jag kan fortsätta att utvecklas flera år till. Lorenzo är dessutom enligt min uppfattning den svensk som har absolut bäst kontaktnät ut i världen. Detta är väldigt betydelsefullt när det gäller at komma in i de stora internationella loppen på rätt sätt.

 

 

2020 har verkligen blivit ett speciellt år, vad hade du för stora mål när vi gick in i denna säsong? 

- Huvudmålet är att fortsätta min utveckling på maraton. Ett naturligt nästa steg är att komma ner på 2:17 – 2:18 ca… Kvalgränser individuellt till EM och VM har tidigare legat runt den nivån och har jag den kapaciteten bör det kunna leda till att jag får göra landslagsdebut på maraton, vilket är en stor dröm för mig. Ett annat mål var att närma mig EM-kvalgränsen inför Paris på halvmaraton på sub 66min. Grundplanen var tävling i Berlin Half Marathon 5:e april för att försöka sätta en kvaltid.

Hur ser planen ut för dig nu? 

- Utmanade tider nu när allt ställs in. Planen just nu är att få till 2 maror i  höst där SM och Stockholm Marathon är den ena och utöver den springa en snabb internationell mara. En annan bedrift som vore härlig att ha i CV:t är sub 30min på 10 000m och sub 66min på halvmaraton.

Dock skall jag än en gång understryka att det är maratonträning jag bedriver och på den distansen jag förbereder mig för att kunna prestera på topp.

 

Kan du berätta för oss, hur ser en träningsvecka ut för dig? 

- Jag springer ca 150km i veckan i genomsnitt där ofta 2 kvalitetspass och ett långpass ingår. Ex på kvalitetspass är 3*10min tröskel på tisdagen och 10*1000m på torsdagen. Kör långpass på söndagar normalt och dessa är ca 30 – 35km och utförs i ganska lugnt tempo med viss progression i slutet. Typiskt kan sista 10km gå i 3:40/km att jämföra med min tävlingsfart på maraton som är 3:19/km. Utöver dessa pass kör jag i snitt 7-8 distanspass som utförs mellan 4:50/km – 4:10/km ca.

 

Du, som också varit med i "Möt löparen" tidigare, vad skulle du säga att du utvecklat som löpare sedan sist du var med? 

- Jag tål mer mängd än tidigare och har hittat ”mitt” sätt att träna för att utvecklas. Dessutom har jag tydligt upptäckt mina begränsningar på underdistanser och min fallenhet för maraton vilket har fått mig att justera träningen för att bli mer maratoninriktad.

Vad skulle du säga är viktigast för att bli en bra löpare? 

- Kontinuitet är viktigast. Utöver det gäller det att ha en kropp som tål träningen så man inte blir skadad. För mig är ”talang” inom löpning att ha ett envist psyke och en icke skadebenägen kropp. För mig har det också varit viktigt att undvika att ta ut mig för mycket på träning. Istället för att köra 10*1000m i 2:55/km utför jag detta pass kontrollerat i 3:10 – 3:15/km ca för att ge ett exempel.

 

Vilken löpare skulle du vilja läsa mer om? 

- Anders Grahl. Han är precis som jag Civilingenjör, kombinerar familjeliv och löpning. Sista tiden har han stått för enastående insatser med sub 30 min på 10000m och sub 66min på halvmaraton. Hur tänker Anders? Hur tränar han?  


Fanny Schulstad: "Löpning är ju en fantastisk sport om man är resultatdriven människa"

Fanny schulstad är en löpare som jag har följt lite på håll men har förstått att hon förmodligen kommer nå riktigt långt i löpningen. Då vi har samma tränare har jag även fått följa hennes fina utveckling i teamet och är säker på att detta bara är början för henne. MEn jag har aldrig riktigt fått grepp om hur hon tog sig an löpning och vad hon har för bakgrund. Därför bestämde jag mig att prata mer med henne för att få svar på min frågor. mötden före detta innebandyspelaren som numera satsar på att springa riktigt snabbt!

Hur är läget med dig och hur rullar träningen?

- Läget är fint, tack! Jag har tränat på bra sen Frankfurt Maraton i November med målet inställt på Berlin halvmaraton 5:e april som tyvärr blev inställt. Har istället fått chansen att stämma av formen med två mindre 10km lopp som indikerat på att träningen går åt rätt håll och att jag förbättrat några av mina svagheter.


Du är ganska ny som löpare, hur kom det sig att du började springa?

- Jag spelade innebandy på elitnivå under många år. När 2016 avslutat vad som blev min sista säsong i högsta ligan så kände jag en enorm tomhet att inte ha något mål att träna för. Jag beslutade mig för att anmäla mig till Stockholm Marathon och köpte ett 10-veckors träningsprogram på nätet som jag följde slaviskt. Hade som mål att springa under 4h och sprang in på 3:22. Det gjorde att jag fick en positiv kick och bestämde mig för att springa nästa år igen och sen blev jag helt enkelt fast. Löpning är ju en fantastisk sport om man är resultatdriven människa, så på så vis har det passat mig.


Vad är den största överraskningen som du möts av när det kommer till träning?

- Att det är så viktigt att ha en stor volym distansträning i låg intensitet och att det faktiskt ska utgöra majoriteten av träningen.


Din utveckling går stadigt uppåt, vad är det som gör att det går framåt för dig?

- Jag har ju ingen löpar- eller friidrottsbakgrund, därför har det varit till stor hjälp för mig att ta hjälp av min tränare Christian Mundt (sedan oktober 2018). Sen har jag varit väldigt dedikerad och motiverad och tagit hand om kroppen i form av mat, kost, återhämtning, massage etc.

Är du själv överraskad över att det går så pass bra för dig?

- Uthålligheten och min mentala inställning har alltid varit min styrka både på innebandy- och fotbollsplanen. Det har jag naturligtvis haft nytta av i löpningen, men att jag i höstas skulle springa ett maraton i ett snabbare tempo än vad jag ett år innan gjort på milen hade jag aldrig kunnat tro var möjligt.


Vilken distans tycker du är roligast att springa och varför?

- Min favoritdistans är helt klart maraton, det är en lika stor mental som fysisk utmaning och det passar mig. Sen beror det nog på att distansen passar mig bättre rent fysiskt då jag är mer uthållig än snabb, och då blir det förstås roligare.


Vilka skulle du säga är dina styrkor som löpare?

- Att jag är uthållig, kan ligga och ”gnugga” i samma tempo länge. Jag har nog ett relativt ett energieffektivt löpsteg som gynnar mig på längre distanser.

Vad är dina svagheter?

- Har dålig ”power” i steget vilket missgynnar mig på kortare distanser där jag lätt dragit på mig mjölksyra. Det gör att jag haft små spam mellan mina olika tävlingsfarter 10k/halvmara/mara.


Berätta för oss, hur ser en träningsvecka ut för dig?

- Jag har ett ganska klassiskt upplägg där varje vecka innehåller två kvalitetspass, vilken typ av kvalité beror på fas och tävlingsmål (distans). Utöver det så har jag allt som oftast ett långpass och utöver det distanspass. Jag har under våren haft en veckovolym som legat på 11-13 mil. De flesta distanspassen kör jag till- och från jobbet vilket varit väldigt tidseffektivt.


Om du skulle stanna upp, summera och reflektera. Vilket lopp är du mest nöjd med hittills under din karriär?

- Då skulle jag nog säga Frankfurt Maraton i november 2019. Ett lopp som kändes bra från start till mål och där jag successivt kunde öka farten under hela loppet. Sprang betydligt snabbare än vad både jag och Christian räknat med.

Vilket lopp är du missnöjd med?

- Köpenhamn halvmaraton 2019. Satte visserligen PB på distansen men det var ett mentalt krig från 7km och in i mål och jag kände att jag inte alls hade den känsla i kroppen som jag önskat.


Vad är den enskilt viktigaste egenskapen som man bör ha om man vill bli riktigt bra i löpning enligt dig?

- Disciplin.


Om vi blickar framåt, vilka distanser är det som du kommer fokusera på?

- Maraton är mitt huvudfokus, men för att ta nästa steg där så behöver jag ta ytterligare kliv även på 10k och halvamara. Så målet är förbättra mig på samtliga av distanserna under året och avsluta med huvudmålet som är Valencia maraton i december.


Hur mycket inspireras du av andra löpare? Och vilka?

- Jag har fått en stor respekt för att löpning är en port som kräver såväl tid, disciplin, planering som inre drivkraft. Därför inspireras jag av duktiga löpare som får till livspusslet trots familjeliv och karriärmål, Mikaela Arfwedson och Johanna Bäckström är två exempel. Sedan är min teamkompis Carolina Wikström en stor inspiration då hon bevisat att det går att göra stora framsteg på kort tid.


Vad ser du fram emot under 2020?

- Jag hade verkligen sett fram emot att få springa SM i maraton i maj, nu går ju tävlingen i september och vi får se hur det passar in i schemat mot Valencia maraton. Men annars ser jag fram emot att få tävla igen och att få träna tillsammans med mina teamkompisar som också tränas av Christian.


Vilken löpare skulle du själv vilja läsa mer om?

- Det hade varit kul att läsa om Isabellah Andersson och höra mer om vad hennes mål framåt är.

Erik Anfält: "Jag älskar känslan av löpning när formen är god."

Erik anfält är löparen som jag har fått möta på flertalet lopp under min karriär. Han är en hängiven löpare som verkligen ger allt och han är också den som aldrig ger upp. Jag minns så väl under en av mina första maratonlopp där jag sprang mot honom och gick infrån tidigt i loppet. Då tänkte jag "nu slår jag honom" men vid 32 km kom han igen. när han gled ifrån mig där kunde jag bara konstatera att han är en väldigt klok löpare. Sedan den dagen har jag sett upp till hans smarta sätt att lägga upp loppen, en mara är 42 km och inte 32 km. Därför är det en ära för mig att få göra denna intervju och att lära känna erik ännu bättre.

Hur är läget med dig och hur rullar träning?

- Hej! Det är bra med mig. Dock har jag haft strul med ryggen senaste 5 – 6 veckorna vilket i princip har omöjliggjort löpning. Dock har jag hållit igång bra med både styrketräning och alternativ konditionsträning så grundformen är nog ganska ok ändå och nu känns som att ryggen börjar bli rejält mycket bättre så inom några veckor räknar jag med att vara igång med löpträningen på allvar igen. Det ser jag fram emot.

Om vi backar bandet, varför blev det löpning för dig?

- Väldigt förenklat skulle man kunna säga att jag levde ett långt och utdraget student och krogliv fram till 30-årsåldern. Jag tyckte verkligen om det livet. Jag hade disciplin nog att sköta studierna helt ok och fick "kickar" av fest- och kroglivet. Men allt har sin tid och eftersom jag är lite av en all-in personlighet, med vad jag än gör, visste jag hela tiden att antingen kommer jag vara en kronisk hårdfestande ungkarl livet ut ELLER så lyckas jag göra en helomvändning. Det blev det sistnämnda och det är jag väldigt glad för. Jag träffade nämligen min blivande fru på Björnstugan, mitt dåvarande stamställe i Örebro, precis innan jag skulle fylla 30. Då vi träffades på Krogen trodde jag först att även hon var en inbiten krogmänniska. Perfekt tänkte jag. Men ganska omgående visade det sig inte alls stämma. Hon var typ ut den kvällen då vi träffades men i princip aldrig annars. Så ett tag efter att vi hade träffats fortsatte jag gå ut på krogen med mina vänner. Det var liksom mest så vi hade umgåtts i så många år. Det funkade ett tag men ändå inte givetvis. Är man en all-in personlighet så är man. Då är det väldigt svårt att göra saker på ett "lagom" sätt. Jag insåg att kroglivet endast gav mig kickar när jag levde det fullt ut och att enda sättet för att jag inte skulle lyckas slarva bort relationen var helt enkelt att bryta i princip helt med krogen. Men vad har löpningen med detta att göra? Jo, den blev liksom substitutet till krogkickarna fast på ett mycket sundare och bättre sätt. Ganska snart efter att vi hade träffats, jag och min fru, valde vi att flytta ihop och bilda familj och löpningen har liksom passat mig perfekt som den där lilla ”flykten” från vardagsfamiljelivet (som jag tycker väldigt mycket om). Som ung, fram till 20 ungefär, hade jag hållit på med en hel del olika idrotter. Framförallt fotboll på relativt hög nivå. Spelade t.ex. i juniorallsvenskan med IK Brage och i distriktslaget i Dalarna. Jag var hyfsat teknisk MEN framförallt väldigt löpstark. Nu när jag hade fyllt 30 och höll på att bilda familj (vi har numera två barn på 12 och 8) kände jag att det passade perfekt att ta upp löpningen och testa hur bra jag kunde bli i en tämligen sen löparsatsning. Om man verkligen vill kan löpträning vara extremt tidseffektivt. Det har jag alltid velat för att det ska funka så bra som möjligt med övriga familjelivet. I alla fall, kickarna jag fick, och faktiskt fortfarande kan få, av löpningen genom att träna seriöst och målmedvetet mot olika konkreta mål och sen kanske få ut allt ”jobb” genom att sätta något personligt rekord eller kanske vinna något lopp passar mig perfekt. Jag är ingen person som går igång på genvägar. Jag älskar löpningens brutala ärlighet. Där långsiktigt hårt och seriöst jobb ligger bakom eventuella framgångar. Nytta före nöje passar in jäkligt bra på mig.

Vilken prestation är du mest nöjd med i din karriär?

- Det är nog två som jag känner ungefär lika mycket för båda två. Dels min vinst i Ultravasan 45 2017. Jag hade blivit tvåa 2016 och kände verkligen då att detta lopp passade mig perfekt. Både beträffande distans och terräng. 2017 var detta lopp mitt huvudmål och jag fokuserade verkligen hela sommaren på att vara i mitt lovs form i slutet av augusti för att försöka vinna detta lopp. Jag lyckades till 100 procent med det. Har nog faktiskt aldrig känt mig så stark och ”oslagbar” som under det loppet. Det var riktigt blött och geggigt men min tid mål generade ändå i en klar vinst och ett nytt banrekord.

- Det andra är mitt SM brons i samband med Stockholm Marathon 2018. Jag hade haft SM-placeringarna 5,4 och 5 de tre föregående åren och jag hade hunnit fylla 42 år. Jag kände liksom att det är nu eller aldrig jag har chansen att ta den där SM medaljen som jag så gärna har velat ta. Inför detta lopp hade det varit en riktig värmebölja veckorna innan och det skulle det även bli på loppdagen. Jag hade både fysiskt och mentalt förberett mig optimalt för detta. All min träning veckorna innan hade jag förlagt till när solen gassade som mest och jag hade studerat tidigare resultatlistor och bestämt taktik. Min största chans till medalj var att springa extremt klokt och vara trygg i att väldigt många andra konkurrenter som kommer vara offensiva kommer att krokna brutalt på slutet. Det brukar bli så i långa lopp i brutal värme. Minns att jag låg typ på 13:e plats på SM vid passeringen för halva loppet. Då sprang jag fortfarande och tvingade mig själv att fortsätta ha ”handbromsen i”. Min taktik var att jag vid 35-36 km (där jag fick min sista langning) skulle trycka på precis allt jag hade in i mål. Tror att jag hade tagit mig upp på 7:e plats på SM där och jag såg ytterligare två trötta svenskryggar framför mig. Minns att jag kände mig riktigt taggad och stark och bestämde mig för att oavsett om det kommer räcka till medalj eller inte så skulle jag köra allt jag hade ändå in till mål. Ett par hundra meter för Stockholm Stadion passerar jag svensken som ligger på tredje plats på SM. Får lite lätt gåshud fortfarande när jag tänker på känslan när jag springer in på Stadion och vet att mina föräldrar och min som sitter där på läkaren och ser på när jag springer in mot mål och min så efterlängtade SM-medalj.

Det är ofta så att du smyger lite i bakgrunden upplever jag det som. Ta 2018 när du tog SM-brons på maraton, var det väntat?

- På senare år har jag nog sprungit mina maror (särskilt i Stockholm) väldigt taktiskt smart. Eller fegt. Beroende på hur man ser det. Just maran 2018 i Stockholm var väl riktiga fullträffen i det sammanhanget. Sen hade jag givetvis lite flyt också. Det måste man ha ibland. Medaljen var inte väntad men jag visste på förhand att jag hade chansen och jag kände när jag stod på startlinjen att även det mentala fanns där för dagen. En positiv förväntansfull känsla av att det här kommer gå riktigt bra.

Du blandar väldigt mycket med asfalt och terränglöpning, var trivs du bäst?

- Det är nog just variationen som jag trivs bäst med. Efter en period med mycket asfaltslöpning kan ja bli lite trött på det och då kan motivationen verkligen höjas av att byta fokus mot mera trail/terränglöpning. Under dessa perioder tränar jag oftast extremt mycket på känsla. Vilket kan kännas väldigt befriande. På samma sätt kan även det konkreta och mätbara som asfaltslöpningen erbjuder kännas väldigt stimulerande och motiverande efter en period med mycket ”fri” löpning i skogen.

Hur ser en träningsvecka ut för dig ungefär?

- Beror på en hel del faktiskt. Dels handlar det om vilken målsättning jag har med löpningen just för tillfället. Ofta är det ett specifikt loppmål som avgör detta. Men det beror även i hög utsträckning av hur ”skadeläget” ser ut just då. Tyvärr har jag dragits med en del skador genom mina år som löpare. Men egentligen är det inget jag deppar ihop särskilt mycket över. Så länge jag tror att en skada/krämpa går att bli av med så kämpar jag på och ser en stor drivkraft i att just bli hel och löpbar igen.

- Men förenklat skulle jag kunna säga att en normal träningsvecka, i en mängdperiod, handlar om mellan 11 – 15 timmars träning totalt (inklusive löpning, alternativ konditionsträning och styrketräning). Senaste veckorna har jag ägnat ungefär lika mycket tid på alternativ konditionsträning som styrketräning. Hade tyvärr slarvat lite för mycket med styrketräningen under en period och det straffade sig (som det brukar göra för mig…) Men nu känner jag att ryggen funkar att börja springa lite med igen så förhoppningsvis kan jag inom någon månad eller så vara uppe på en bra löpvolym igen. Förhoppningsvis runt 10 mil per vecka kompletterat med kanske 4-5 timmar med alternativträning/styrketräning. Inför viktiga lopp vill jag helst få till ett antal veckor där löpvolymen ligger runt 13-15 mil… Just styrketräning är något som jag inte får slarva med då håller inte min kropp ihop. Just nu är det ju en väldigt oviss tid och när lopp kommer börja arrangeras mer ”normalt” igen vet man ju inte riktigt. Men mitt troliga nästa prioriterade loppmål är Ultravasan 90 i augusti. Det förutsätter givetvis även att min rygg fortsätter repa sig som den gör just nu.

Vilka nyckelpass har du inför respektive distans, halvmaran och maran?

- Mitt favoritpass för alla längre lopp (typ Lidingöloppet och längre) är progressiva långpass på känsla. Mellan tummen och pekfingret brukar jag köra ungefär två tredjedelar av passet i en hård men bekväm flytfart och sista tredjedelen trycker jag på rejält och helst med de snabbaste kilometrarna absolut sist. Tex. ett 35 km pass mot en mara skulle man t.ex. kunna köra såhär - Inled med 2 km ”upplöpning” kör 20 km i ca 90 procent av tänkt tävlingsfart och öka ytterligare sista 13 km (där sista 4-5 km är ”max”). Jogga eller gå ner 1 km. Klart slut. Nöjd (förhoppningsvis).

Trots många problem med skadekänningar tar du dig alltid tillbaka, var hittar du motivation till att kämpa på?

- Jag älskar känslan av löpning när formen är god. Den känslan är jag beredd att kämpa hårt för.

Vad är den största lärdomen som du fått med dig under dina år med löpningen?

- Rom byggdes inte på en dag. Kontinuitet i allt du gör är nyckeln till framgång inom löpning.

Och till sist, vad har du för tips till alla de som vill satsa på löpning, vad är nyckeln till att lyckas?

- Glädje! Bestäm dig för att löpningen totalt sett aldrig får ta mer energi än den ger. Gå inte omkring och sura och tjura för mycket. Se positivt på din träning. Du håller på med detta för att du älskar det. Gör du inte det. Fundera i så fall på varför du inte gör det. Tränar du för mycket? Eller sätter du kanske för hård press på dig själv? Löpning ska vara kul!

Vilken löpare skulle du vilja läsa mer om?

- Många. Men jag säger Fred Grönvall. Han är en härlig löpare.

Magisk känsla att vinna på hemmaplan!

Juli blev augusti. Det är värst vad tiden flyger fram när man har roligt, och nu går augusti till september. Herregud, vad det går! Som ni har märkt är jag ingen mästare på att uppdatera bloggen här, men jag gör mitt bästa. Tänker att det är roligare att läsa lite längre än massa korta inlägg därav kommer ett lite längre inlägg nu. En liten summering av sommaren som gått helt enkelt.


För er som varit uppmärksamma har jag uppdaterat lite under kategorin "Marcus Åberg" där ni får läsa om mig som löpare och där har jag även gjort en sammanställning på årens lopp. Ser vi till juni, juli och augusti har det varit 3 månader där jag gjort bra ifrån mig även om jag kanske hade hoppats på lite mer på SM som var i fredags. Under juni lade jag in två lopp, Långlöparnas kväll och Trosa stadslopp, två lopp där jag visade att min kropp faktiskt klarar av att tävla så tätt inpå varandra. Med ett lopp på tisdagen följt av lopp på fredagen fick jag verkligen se till att ladda om ordentligt. Långlöparnas hade jag en plan om att gå under 30 minuter men det gick inte riktigt hela vägen. Efter en tuff öppningen tappade jag andra delen av loppet men lyckades ändå trycka mig under 31 minuter och tog mig i mål på 30.57,58 en tid som jag känner mig hyfsat nöjd med. Sedan följde jag upp detta lopp med att springa 8,9 km i Trosa på 28,02 vilket också är en mycket bättre tid än förra året på samma lopp. Efter dessa tävlingar väntade en längre träningsperiod innan jag ställde mig på startlinjen i Köpenhamn där 5 000 meter på bana väntade. Här var min plan att försöka gå under 15 minuter, men det gick sådär. Efter att ha hamnat i ett vakuum i inledningen av loppet blev det tufft att ta sig under den tiden. I mål kunde jag konstatera att tiden blev 15.04. Också en tid som jag kände mig nöjd med efter att ha haft fokus på halvmaran under hela våren där jag gjorde ett riktigt bra lopp i Göteborg. Efter den 20 juli hade jag en bra träningsperiod på dryga 4 veckor innan det var dags att springa snabbt igen, denna gång på hemmaplan....

Nästa lopp var Norrköpings Stadslopp på hemmaplan och här hade jag en tydlig plan. Efter att ha lagt om en del i träningen efter Köpenhamn och lagt mer fokus på att få upp farten var min gameplan för Norrköping att öppna stenhårt för att sedan jobba mig in i loppet. Sagt och gjort. När startskottet gått stack jag iväg i en högfart och fick direkt en lucka ner till övriga i fältet. Men jag kände att det inte var värt att dra på så hårt hela vägen utan dra ner lite på farten och låta någon annan få dra under den lättare delen av banan. På startlinjen stod också August Mollén som jag mötte tidigare i år samt Gabriel Sandör som vanligtvis tävlar i triathlon. Efter en relativt snabb öppning tappade jag lite och kunde konstatera att både Gabriel och August var sugna på att springa riktigt snabbt. Vid passering 2,5 km hade både passerat mig men kände mig riktigt stark samtidigt som jag visste om att mellan 3-4 km bjuds det på en del backar och där kan jag plocka in då båda två även började se trötta ut redan vid 3 km. Sagt och gjort igen. När vi kom till en av de tuffaste backarna på banan hade jag plockat ikapp och gick ifrån.


Med enbart 1 000 meter kvar att springa hade jag äntligen fått en lucka och nu var det bara släppa på igen och njuta av att kunna trycka på. Sagt och gjort, för tredje gången på ett och samma lopp. Känslan av att vara i ledning är svår att beskriva, det känns liksom som att man bara flyger fram. Att det dessutom var på hemmaplan gjorde känslan ännu bättre. In på upploppet kunde jag till och med kosta på mig en segergest, gjorde symbolen av ett flygplan som flyger fram, tog emot kransen och kunde konstatera att nu har jag vunnit samtliga lopp som finns i Norrköping. Höstmilen, Grabbhalvan, Norrköping stafetten och nu Stadslopp. Snabbast i stan helt enkelt. Om man inte bortser från talangen Emil Millan som fullkomligt krossar alla juniorrekord just nu. Hatten av för honom!


Nästa stopp i tävlingskalendern var SM i Karlstad...

SM i Karlstad var som sagt nästa stopp, det var där jag skulle prestera mitt allra yttersta och jag åkte också dit med väldigt gott självförtroende. Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig då jag fick en släng av förkylning bara dagarna innan loppet men jag åkte ändå dit tillsammans med min fru och alla andra fantastisk friidrottare i Hässelby. Under fredagen gick jag mest runt och klagade på att jag mådde dåligt men jag hade bestämt mig. Jag skulle springa. Under uppvärmningen kändes det inte helt 100 heller och det var väldigt nära att jag hoppade över att ställa mig på startlinjen, något jag inte ångrar att jag gjorde. När vi väl stod där inne på banorna kändes kroppen något bättre och det var bara att ge sig ut på de 25 varv och lägga fokus på det jag kunde göra. Göra mitt bästa för dagen helt enkelt.


Något som jag också gjorde.


Till skillnad mot Långlöparnas hade jag en väldigt bra känsla genom hela loppet där jag kände mig extremt stark de sista 4-5 km av loppet och kunde till slut konstatera att jag sprang till mig en 16:e plats med tiden 31.06. Ett bra SM ändå även om jag inte alls kände mig 100% frisk. Vill passa på att rikta ett tack till min tränare som fick mig att starta, min fru som säger åt mig att fokusera på rätt saker och alla ni andra som hejade under loppet. Ni betyder mycket!


Från dessa tre månader tar jag med mig dessa saker:

- Det går faktiskt att tävla mer än en gång på en vecka och man kan göra det väldigt bra!

- Att vinna lopp på hemmaplan är helt underbart!

- Man kan faktiskt prestera bra även om känslan inte är helt 100 innan, det handlar bara om att plocka fram vilja och kriga lite!


Nu är siktet inställt på min favoritdistans - halvmarathon och jag är säker på att det kommer bli magiskt!

"Jag känner igen din röst från podden..."

”Nej, men hej. Är det inte Marcus Åberg?”


Det var länge sedan jag uppdaterade här på bloggen - och det var ännu längre sedan som jag släppte nya avsnitt av podden. Därför är det extra kul när någon kommer fram till mig med denna fras följt av frasen ”jag känner igen din röst från Möt Löparen”. För ni ska veta att även om projektet med ”Möt löparen” just nu ligger lite på is är jag säker på att det en dag kommer uppstå igen när man minst anar. Anledningen? För att det finns så många duktiga löpare just nu och det är verkligen kul att se denna utveckling - och även få vara en del av den. För jag har också tagit steg framåt under året vilket känns väldigt bra. Främst är det på Göteborgsvarvet som jag lyckats riktigt bra i år, ett lopp som jag känner stolthet över. Men även att jag börjat hittat rätt även när det kommer till 10 km, på landsväg och bana.


Kort och gott känns det som att jag är på gång igen med löpningen vilket är riktigt kul.


Och snart är det väl dags att ta samma riktning med podden, för jag är ganska säker på att ni törstar efter nya intervjuer. Så även jag, men det kommer, det kommer.


Så länge vill jag bara passa på att tacka er som kommer fram till mig när jag är ute på tävlingar, ni betyder mycket för mig när det kommer till ”Möt löparen”. Om jag ska skryta lite så var jag en av de första som startade en podcast om just löpning - idag finns det fler inom denna kategori något som gör mig väldigt glad. Att prata löpning är någonting man skulle kunna göra i timmar (!) men om man skulle göra det kanske folk skulle tröttna.


I väntan på nya avsnitt kan jag rekommendera att lyssna igenom ett, eller flera, av de 80 intervjuer som jag har hunnit med att göra. Sedan kan jag också tipsa er om att lyssna på Sommar med Anders Hansen, kanske kika in på Elitpodden eller varför inte Maratonlabbet som kommer med nya avsnitt. Mycket bra lyssning om löpning!


Och en sak till, jag går i tankar om att ta fram nya tygpåsar med trycket ”Jag är löpare” som jag tog fram för några år sedan. Men frågan är om intresset finns, därmed kommer jag ta emot intresseanmälningar för detta och ni fyller bara i på startsidan så återkommer jag med mer information om det.


Sedan kan vi även då passa på att ta upp detta med nyhetsbrev igen, för det vill ni väl ha? Anmäl ert intresse för tygpåse och/eller nyhetsbrev på första sidan.


Ta hand om er!

Mycket har hänt sedan sist... Njut av bilderna ovan!

Magisk vecka på Mallis

Det är söndag och idag väntar ett långpass i regnet men jag tänker tillbaka på en magisk vecka på Mallis. Det är första gången på flera år som jag varit iväg på ett träningsläger och vilket gäng jag fick åka med. Åsa Eriksson, Caroline Almkvist, Martin Öhman, Ted Armgren, Fredrik Eriksson samt coach Christian Mundt. Det är verkligen lärorikt och inspirerande att träna tillsammans med dessa grymma löpare.

Ovan kan ni se lite bilder från veckan i värmen och nu är mitt sikte inställt på Haag som jag springer nästa söndag. Förhoppningsvis slipper jag regnet då, men det är bara bita ihop och jobba på med träningen.


2019-03-03

Ge mig fart!

Januari blev februari och ser jag tillbaka på årets första månad har det verkligen gått i rätt riktning. Under 2018 tränade jag på men hade inte riktigt samma motivation som nu. Nu flyger jag bara fram på pass efter pass och hoppas verkligen att detta ska ge resultat. Igår, lördag, hade jag en riktigt tuff träningsdag där jag startade redan klockan 7.00 på gymmet. Då stod det 12 km @ 3.20-3.05 och jag fick verkligen jobba. Men som min tränare säger, det var inte ett brutalt pass men klart jag fick ta i. På eftermiddagen, eller det vill säga vid lunch, hade jag ett till intervallpass då stod 10x300 meter med 300 meter joggvila på programmet.


Jag trodde innan att det skulle bli ett pass där jag skulle få slita ordentligt med tanke på att jag inte kört så mycket fart senaste tiden. Men oj, vad fel jag hade! Jag fullkomligt flög fram och njöt av att få göra det.


Ge mig fart! Ge mig ännu mer fart!


För bara några månader sedan var jag nästintill livrädd att springa i farter under 3.00 minuter/km men nu gör jag det - och njuter. På intervallerna höll jag en fart runt 2.47. OTROLIGT!


Att dessutom kunna träna i en tom friidrottshall är rena lyxen, tack Tjalve för att ni låter mig få träna i er fina hall.


Nu stänger jag ännu en bra träningsvecka med 164 km in på kontot och blickar framåt mot nya mål.

Allting har en början

I min värld är det alltid något speciellt med nytt år. Det ger en möjlighet att ta nya tag och börja på någonting nytt, och för mig innebär denna säsong något helt nytt också. Efter några år med Mats Erixon som tränare har jag valt att gå vidare för att prova nya vägar. Detta innebär att jag numera har Christian Mundt som tränare, vilket känns väldigt spännande. Jag har fått nya pass att köra och upplägget ser lite annorlunda ut jämfört med tidigare. En sak som jag har märkt är att det är fler trösklar som jag ska ta mig igenom, och det är här någonstans jag vill hänga kvar.


När vi var i början av detta lade Christian in ett pass på 16 km i 3.45 min/km vilket skrämde mig. Jag gjorde det men kände att oj, detta kommer bli tufft nu. Med tanke på att han även sa att detta inte skulle vara ett av de tuffa passen blev jag rädd. Jag hade alldeles för stor respekt för farten helt enkelt. När jag kör samma pass nu känns det ganska lätt, även om jag får ta i såklart. Detta fick mig att tänka till. Tänk vilken utveckling man kan ha ändå och vi har alla någon gång varit i början av något nytt. När vi är där gäller det bara att jobba på och blicka framåt, det som inte dödar det härdar – och så är det verkligen.

Nytt år, nya möjligheter!

Att få jobba med Möt löparen är en ära. Jag minns den där dagen för 5 år sedan när allting började den där gången som jag gick på gatorna i Stockholm och funderade på detta. Tänk att träffa andra löpare och snacka om det finaste som finns i livet – löpning. Sagt och gjort. En gammal träningskompis och vän blev första gästen sedan dess har det bara växt och växt hela tiden även om det kanske har varit lite uppehåll mellan åt, men vi har alltid kommit tillbaka vilket känns otroligt bra!


På 5 år har det hunnit hända väldigt mycket med podcasten och det har även hunnit hända mycket med mitt liv. För mig har löpningen betytt väldigt mycket och därför känns det också roligt att vi tar nästa steg med Möt löparen. När detta skrivs är det 1 januari och nytt år, min plan är att lansera denna hemsida till er den 4 januari, dagen då det egentligen borde komma ett nytt avsnitt av podcasten, men jag har inte någon ny intervju att ge er ännu, därav detta.


Nytt år innebär nya möjligheter och med denna nya hemsida hoppas jag att vi tillsammans kan ta nästa steg.


Här på bloggen, som du nu klickat dig in på, kommer jag uppdatera kring min träning, jobbet med podcasten och en hel del annat smått och gott. Som vanligt har jag massa idéer i mitt huvud som kanske en dag kan bli verklighet, vem vet?

© Marcus Åberg

Hemsidan är skapad med