Möt löparen

Tjena Sarah, hur är läget med dig och hur rullar träningen?

- Allt är bara bra med mig, träningen rullar också på superbra och jag springer nu smärtfri efter två år av skador.

Om vi backar bandet till 2016. Då sprang du 10 000 meter på OS och slog också svenskt rekord. Berätta om loppet?

- Det var en fantastisk upplevelse, jag var verkligen i toppform! Loppet gick ju snabbt från start så det vara bara att hänga på de andra tjejerna. Jag tror topp 14 slog sitt PB i det loppet. Jag var rankad ganska lågt inför loppet och blir till slut tolva, det var verkligen en överraskning!

Hur var det att delta på OS?

- Så häftigt! En dröm som gick i uppfyllelse!

Det var fyra år sedan sist och nu hade du siktet inställt på OS i år igen, hur stort bakslag är det för dig att OS inte blir av i år?

För mig är det egentligen bara positivt. Jag hade min andra akillesoperation i juli 2019 och kunde egentligen börja springa normalt i februari 2020. Så för mig hade OS 2020 kommit lite för tidigt! Nu har jag ett år extra att förbereda mig, så att flytta OS till 2021 var bara till min fördel.

Sedan 2016 har du haft flera bakslag på vägen, kan du berätta mer?

Ja, eller egentligen efter 2017. Då börja min högra akillessena att strula efter mitt brons på U23 EM. Jag minns så väl efter det loppet att något small till i foten. Det tog mig två år och två operationer att bli av med smärtan.

Hur jobbigt har det varit för dig att hela tiden gå på motgång på motgång, och skada på skada?

Det har verkligen varit upp och ner. Efter min första operation kunde jag springa hyfsat bra tävlingar i ett halvår sedan gick det inte mer. Jag gjorde en MR i Nederländerna och min akillessena var verkligen i dåligt skick. Så jag fick göra en andra akillesoperation. Nu sista tre månaderna har jag sprungit helt smärtfri och vilken härlig känsla det är! Nu kan jag börja blicka framåt igen. Tror den här perioden har gjort mig väldigt mentalt stark och jag har spenderat fyra timmar om dagen i gymmet för att komma tillbaka.

Har du påverkats mycket av andras förväntningar på dig och därmed blivit stressad att komma tillbaka?

- Nej, ingenting alls. Jag vet att när jag är smärtfri kan jag springa snabbt igen. Jag har lärt mig under denna tuffa men mycket lärorika period att lyssna på min kropp och inte stressa upp mig för saker jag inte kan påverka.

I en tidigare intervju som gjorts med dig lyftes ett ämne som kan vara intressant att fokusera på, tålamod, skulle du säga att du haft dåligt tålamod?

- Nja, förr hade jag ganska dåligt tålamod men jag tror många elitidrottare har det! Man vill se resultat snabbt. Men efter mina skador måste jag säga att jag har faktiskt ganska bra tålamod nu!

Under din långa skadeperiod, har tanken om att sluta dykt upp hos dig?

- Absolut inte. Jag har lagt så otroligt många timmar på gymmet för att komma tillbaka. Jag älskar att träna och tävla. Även fast alternativträning är tråkig så hittar man en sorts rutin på gymmet som är ganska okej.

Vad är det som får dig att hålla kvar vid ditt driv till att komma tillbaka?

- Jag älskar att träna och tävla!!! När man lyckas komma tillbaka efter tuffa skador så känns det extra bra när man lyckas göra ett bra lopp igen!

Vi kliver tillbaka igen till 2017 där du ställer dig på startlinjen på halvmaraton och springer i mål på nytt svenskt rekord med tiden 1.09,58. Hur var det loppet?

- Det var verkligen en häftig upplevelse. Jag hade bara tränat i sex veckor innan det loppet. Jag hade haft en stressfraktur i ryggen som var långdragen. Så det loppet var ett tecken på att jag verkligen var tillbaka!

Det är inte många som får vara med om att slå svenskt rekord, du har gjort det två gånger under din karriär, hur mycket tänker man på det?

- Det är alltid kul att slå ett svenskt rekord. Men inget jag tänker mycket på nu. Jag tittar bara framåt och hoppas kunna slå fler svenska rekord i framtiden.

En typisk sportfråga, hur kändes det då?

- Väldigt häftigt! Alltid kul att slå rekord.

Kollar man på tiderna som du sprungit på blir man minst sagt imponerad och det är från 3 000 meter och uppåt. Trea genom tiderna på 3 000 meter med 8.50,97. På VM 2016 slår du svenskt rekord på 10 000 meter, nu slaget av Meraf Bahta, med tiden 31.28,43 och slutligen halvmaraton där du slår svenskt rekord med 1.09,58. Men vilken distans är det du trivs allra bäst med?

- Jag har svårt att välja mellan 5 000 - 10 000 och halvmaraton. Men måste jag välja så är det nog halvmaraton.

Nu har jag räknat upp några av dina fantastiska lopp så långt under din karriär. Men om du själv får räkna upp topp 3-lopp som du själv är mest nöjd med. Hur låter det då?

- Ett, OS i Rio 10 000 m. Två, 5 000 m hengelo NL. Tre NYC half.

Hur har de senaste säsongerna varit för dig, vad skulle du säga att du har lärt dig under dessa år med skador?

- Att ha tålamod och lyssna på kroppen!

Tjena Johanna hur är läget och hur rullar träningen?

- Hej! Tack, det rullar på. Just nu ganska segt på tröskelpassen, men jag får ändå till intervallpassen hyfsat bra.

Kan du berätta lite mer om dig själv, vem är Johanna Larsson?

- En löpare som bor i Göteborg och tävlar för Örgryte IS på de längre distanserna, har resultat på 1500m-halvmarathon, också ett kasst marathon innan satsningen började på riktigt. När jag inte springer hittas jag med störst sannolikhet på jobbet eller hemma i köket där jag bakar med min surdeg eller lagar mat. Läste Teknisk Design och jobbar med produktledning på ett företag utanför Göteborg, på lagom avstånd för att kunna transportlöpa till och från jobbet. Njuter av att cykla med min racercykel i soligt väder och tackar inte nej till en bit choklad.

Om vi ser till löpningen, vad var det som fick dig att börja springa?

- Jag har alltid varit väldigt aktiv, och löpningen är ett bra sätt att få ut all energi på. Jag spelade fotboll fram tills dess att jag började plugga i Göteborg, yttermitt för jag var den med bäst kondition i laget, och där fanns alltid löpningen som extra träning de dagar det inte var någon fotboll. I och med flytten så blev det aldrig att jag började i något nytt lag, utan var ute och sprang mycket själv. Det är min mammas förtjänst att jag började springa i en klubb, hon tyckte det skulle vara roligare att få sällskap och träna i en klubb med andra - så rätt hon hade!

Jag har träffat dig på många tävlingar runt om i landet, hur känns det nu när det inte finns några lopp att ställa upp på?

- I början av våren var jag ganska seg, så då var det nästan bara skönt faktiskt. Men nu är det såklart tråkigt, även om jag trivs med att tugga på med massa träning, men saknar den naturliga pausen man får i samband med tävling, lite vila, uppladdning och avbrott från rutinerna som annars bara rullar på.

När jag läser om dig är det en sak som dyker upp och det är en text från din klubbs hemsida med rubriken "Johannas stora genombrott". Detta var efter terräng-SM på Öland där du stod för en riktigt bra prestation som överraskade många. Minns du loppet? Berätta mer….

- Ohja! Jag var nog lika överraskad själv, över båda loppen. Vet att jag på 4km tänkte när jag började närma mig Frida Kristiansson (klubbkamrat i ÖIS) att jag hade gått alldeles för hårt som jag skulle få sota för det - att hon snart skulle vara ikapp igen, och sen närmade mig även Lovisa Lindh och gick om, och det höll hela vägen i mål. Inför dag 2 och 8km tänkte jag att jag bara hade fått till en riktig fullträff dag 1, (träningen innan hade varit bra, men inte så bra) och tänkte att jag inte skulle gå om Frida igen, men om jag minns rätt så tog det inte allt för lång tid innan jag var förbi och före henne även dag 2 och fick till ett bra lopp även på 8km.

Hur skulle du beskriva dig själv som löpare?

- Bekväm! Har svårt att ta ut mig helt, och älskar att flyta på långa trösklar med bra känsla.

Känner du själv att du är uppe och nosar på eliten i Sverige? Var det något du siktade på när du började?

- Mina ben har nog sprungit iväg snabbare än huvudet hängt med och jag har haft väldigt svårt att själv ta in hur bra det gått, framförallt klivet jag gjorde hösten 2018 tom hösten 2019. Kommer ihåg en resa hem från ett lag-SM kval i Linköping (2017 eller 2018?) med klubbkamrat Hanna Kumlin (fd Dickér) och hon säger att hennes mål är under 1:20 på halvmarathon, varav min tanke var ”Oj, dit kommer ju jag aldrig att komma iallafall”. Hade då som mål att komma under 1:25 och om någon då sagt att jag skulle springa på sub77 hade jag aldrig trott på det. Så nej, det var inget jag siktade på när jag började.

Du springer många olika distanser, vilken känner du dig mest bekväm med?

- De längre, halvmaran och 10km, i bekväma farter…

Vad har du för mål med din löpning?

- Förra året när jag utvecklades så snabbt tappade jag lite målbilden, för jag hade ju kommit dit jag aldrig trodde att jag skulle nå. Men nu har huvudet kommit ifatt, och jag har förstått att jag ändå är på Sverige-elit, så nu är en individuell SM medalj, samt att få springa för landslaget något jag siktar mot.

Du jobbar även på Aktivitus med träningsgrupper, och tränare andra. Vad skulle du säga är den vanligaste frågan som du får från personer som du hjälper?

- Jag har precis startar där och inte tänkt på någon specifik fråga, men det kommer blandade frågor om bland annat skador, träningsupplägg och löpteknik.

Vad är svaret på denna fråga?

- För de flesta frågor brukar jag säga att det är individuella skillnader, tex när det kommer till hur mycket man ska/bör träna. Samma med löpteknik, alla springer olika. Och med skador är jag tydlig med att jag pratar från egen erfarenhet, att något som funkat för mig inte funkar för alla, och att det bästa är att gå till en sjukgymnast.

Om du får summera din löparkarriär så långt, vilket lopp är du mest nöjd med?

- Måste nog säga Köpenhamn halvmara 2019. Åkte dit utan förväntningar och genomförde ett bra lopp med pers, bra känsla och rejäl fartökning sista km.

Vilket lopp är du minst nöjd med?

- De flesta loppen under sommaren 2018. Att jag ställde mig på startlinjen då, när jag varit seg och omotiverad på träningarna innan, gav mer skada än nytta.

Vilken är den största lärdomen som du fått genom åren som löpare?

- Alla människor och nya vänner man träffat och fått lära känna, många av mina närmsta vänner och de jag umgås med mest nu är löpare som jag träffat sedan jag började träna med Örgryte. Utöver det: Tålamod, och att inte behöva springa varenda tävling, hitta lugnet och en självsäkerhet (som nog först kommit den senaste tiden).

Hur länge tror du att du kommer att springa?

- En av mina största rädslor är att skada sig så man inte kan springa alls längre, så jag hoppas jag kommer springa många år till. Men på elitnivå? Bra fråga! Så länge jag känner att jag utvecklas och det finns mer att hämta så tror jag att jag kommer hålla glöden uppe för att fortsätta satsa.

Vilka är de viktigaste egenskaperna som du behöver för att bli en riktigt bra löpare?

- Våga tro på sig själv och hitta ett lugn i att träningspasset ger effekt även fast den inte är perfekt.

Avslutningsvis, vem skulle du vilja läsa mer om?

- Såg att Jesus svarade Midde Hamrin, men henne har jag ju som coach. Det finns många intressanta personer där ute, ingen nämnd ingen glömd.

Har du haft några skador och hur kom du tillbaka från det i så fall? Skadeförebyggande tips?

- De senaste åren har jag varit förskonad från skador, ta i trä, men tidigare har jag haft problem med löparknä. Under denna period lade jag mycket fokus på att träna annat så som crosstrainer, styrka och spinning som exempel. Något som jag lärde mig av detta är att hela tiden lyssna på kroppen och vid minsta signal om att något är fel våga tänka om med sin planering. Jag skulle kunna säga att det är bra att köra styrka, vilket är väldigt viktigt att göra för att hålla sig skadefri, men jag skulle ändå säga att det bästa är att vara lyhörd. Känner man att det är något som inte känns bra så våga planera om och gör något som inte gör ont. Det är väldigt lätt att man fastnar i sin planering och inte lyssnar på kroppen. Det är nog mitt bästa tips. 

Vad är ditt nästa stora mål med löpningen? 

- Under 2020 hade jag som stort mål att springa bra på SM i halvmaraton, nu blev det inte så. Men jag kommer fortsätta lägga mitt fokus på att utvecklas än mer på denna distans i kombination med 10 000 meter. Om jag ska svara på vad som är nästa stora mål med löpningen så är det att ta ytterligare kliv framåt på halvmaraton och hela tiden utvecklas som löpare. 

Långsiktiga mål med löpningen? 

- Att utvecklas på halvmaraton och kanske på sikt ta steget upp till maraton. Än är inget bestämt men mitt långsiktiga mål är att se hur bra jag kan bli på distanser från 10 000 meter och uppåt. 

Något mål för höst/vinter?

- Här kommer ytterligare en upprepning. Under hösten hoppas jag kunna tävla på halvmaran igen och även kunna förbättra mitt personbästa på 10 000 meter, som är 30.24. Vore underbart att ta sig under 30 minuter på milen. 

Har du några jämnbördiga löpare att träna med i Norrköping? 

- I Norrköping finns det flera duktiga löpare men det har inte blivit av att jag tränat med dem än, men det kanske blir ändring på det i framtiden. Vem vet….

Vad ser du som dina styrkor och svagheter som löpare? 

- Mina styrkor som löpare är nog att jag kan hålla en jämn hög fart och har jobbat upp en bra grund. Sedan skulle jag nog säga att kontinuitet är en otrolig styrka jag har som löpare. Mina svagheter är att jag inte är speciellt bra på att springa med syra. Det är något som jag måste jobba mer på. 

Vilket är det mest avgörande ögonblicket/valet som påverkat din väg som löpare? 

- Ett avgörande ögonblick för mig i min väg som löpare är Göteborgsvarvet när jag tog mig an det för första gången efter flera år av skador. Nu har jag svårt att minnas exakt vilket år det var men jag minns att jag fick starta väldigt långt bak och att det blev mycket sicksack längs med banan. Tiden var runt 1.26, en tid som jag förbättrat en hel del sedan dess, men bara känslan av att jag faktiskt kan springa igen betydde mycket för mig. Där och då bestämde jag mig för att ge detta chansen på riktigt. Sedan dess har jag också hela tiden tagit steg framåt även om jag kanske stått stilla ibland men jag har hela tiden vetat att snart tar jag mig vidare till nästa nivå. Våga bara ge det lite tid, som jag hade gjort innan detta lopp. Det var en väldigt bra vetskap för mig och nu vågar jag mer lita på att jag kan lyckas. 

Favorit kvalitetspass?

- Jag har börjat gilla progressiva långpass mer och mer. Dessa pass består oftast av 25 km där det ska gå snabbare och snabbare hela tiden och brukar landa på ett snitt på ca. 3.40 min/km med en avslutning där sista 5 km går i 3.20-3.15 snitt. Det är väldigt utmanande att köra dessa pass men också en väldigt skön känsla när man sätter det. Sedan tycker jag också om banpass där det är stor variation. Ett exempel var ett pass som jag körde för några veckor sedan där jag började med 6 km tempo med 3.15-snitt sedan 4x1000 meter med 3.00-fart för att avsluta med 2x300 meter och 2x400 meter. Ett stort spann på intervallerna och det gillar jag. Som ni märker har jag stor variation på mina kvalitetspass så det är svårt att välja ut ett specifikt pass som är mitt favoritpass. 

Du var ju i min värld poddpionjär och Möt löparen var en av de första poddarna jag själv lyssnade på. Vilka löparpoddar tycker du själv är bra? Och vilka teman saknar du i dagens löparpoddsutbud?

- Till att börja med vill jag tacka för de fina orden. Att jag är en poddpionjär är väldigt starka och fina ord, det värmer verkligen i hjärtat när jag läser detta. Tack! Vad kul att det var vägen in till poddarnas fantastiska värld för dig. Jag lyssnar på ”Spring Snyggt-podden”, en del på ”Maratonlabbet” och ibland även på ”Maratonpodden”. Men den jag tycker är allra bästa av dessa, om man ska säga så, är helt klart ”Spring Snyggt-podden” då Manne och John är en väldigt bra mix. Hade jag startat en podcast idag hade det varit en sådan men så skulle jag också vilja ha med lite längre intervjuer. Och där har du mitt svar på nästa fråga. VÅGA ge utrymme till att få den du intervjuar att prata till PUNKT. Och ha inte för uppstyrt med inslag och så vidare, för vad blir då skillnaden mellan en podcast och ett radioprogram. Visst, det kanske inte är skillnad på dessa format men i min värld är en podcast inte så uppstyrd med inslag, reportage och så vidare utan rakt av ETT samtal eller en diskussion mellan två eller flera personer. 

Dubbeltröskel måste du tycka till om.

- Uppenbarligen verkar det fungera väldigt bra för de som gör detta men då tror jag att det är viktigt att man får bra med återhämtning. I mitt fall har det inte blivit att jag provat på detta, än, men det kanske kommer. Tror inte att jag skulle få ut speciellt mycket av att gå upp klockan 5 för att köra första passet för att sedan jobba en hel dag och sedan köra andra passet, alltså tröskelpasset, på kvällen. Det skulle nog bli till nackdel för min del men jag skulle gärna vilja prova när det passar för mig. 

Vilka kommer tvåa efter IFK Göteborg när allsvenskan väl drar igång igen?

- Denna fråga är svår att svara på eftersom att IFK Göteborg inte kommer att vinna allsvenskan när det drar igång. Ska jag ge min syn på IFK Göteborg så kommer de inte ens komma topp 5 under kommande säsong, trots deras tunga värvningar. 

Varför håller vi på med det här, egentligen? 

- En väldigt bra fråga. Men anledningen till att jag håller på med detta är att det gör mig till en bättre person helt enkelt. Svårare än så är det inte. Sedan skulle jag inte kunna leva utan löpningen, den ger så mycket tillbaka till resten av livet. 

Sedan något annat som Jens plockade upp från en av dina gamla intervjuer: Vilken löptränare skulle du helst ta med dig till en öde ö? Stor mystik bakom såväl frågeställaren som konstruerandet av själva frågan!

- Jag skulle ta med mig Christian Mundt. Han och jag skulle kunna ha mycket att prata om känner jag och han har så stor kunskap kring allt när det kommer till träning. Måste instämma. Kan bara ställa mig frågande till hur och när denna fråga uppstod och hur kunde jag ställa den i en intervju?! Stor mystik! 

Vad kör du för alternativträning?

- Jag försöker att köra styrka och rörlighet två-tre gånger i veckan och ibland blir det något pass på crosstrainer. 

Om styrketräning, vilka är dina löpspecifika övningar som du rekommenderar mest?

- Väldigt bra fråga. Styrketräning är inte min starka sida om man säger så. Finns många bra övningar att köra men svårt att ge något tips när jag själv inte är så bra på det.

Vad tar du i bänkpress?

- Ingen aning… 

Du ställde frågan till Lovisa Lindh om vilka skor hon tyckte var snyggast, vilka tycker du själv är snyggast?

- Jag har ett par skor från Nike som jag gillar väldigt mycket. Nike Zoom Fly SP Fast Nathan Bell. Det är snyggaste skon jag har. 

Ensamlöpning eller springa i grupp? Har för mig att du sagt att du föredrar att springa själv eftersom det bygger pannben, men är inte att springa i grupp sporrande och inspirerande? (Om det nu var så du sa)

- För mig blir det mest ensamlöpning, så svaret blir ensamlöpning. Jag kan nog ha sagt det där om att det bygger pannben men det är precis som du säger sporrande och inspirerande att springa med andra. Skulle jag ha möjligheten hade jag gärna tränat med en grupp men just nu är det så att jag får köra mycket själv så då är det bara gilla läget. Och jag trivs bra med det. 

Du verkar mer satsa på halvmaran än maraton i dagsläget. Stämmer det, och kommer du i så fall att ta upp marasatsningen igen?

- Just nu är det halvmaran som är i fokus för mig. Hur framtiden ser ut vet man aldrig. 

Under åren har du varit en av få löpare som verkligen inte varit rädd för att berätta om dina mål och så vidare. Hur kommer det sig att du är så som löpare? 

- Jag har alltid varit så både som löpare och person att jag sätter höga mål för mig själv och räds inte av att uttala dom högt. För mig så är det inspirerande och motiverande att göra på det sättet.  Självklart är fallhöjden stor vissa gånger men det är något man får ha med i beräkningarna. Uppsidan är för mig betydligt större.

Jag tror att den generella bilden är att löpare är lite tillbakadragna och kanske rentav lite blyga när det kommer till att synas och höras. Mitt intryck av dig är att du trivs med att få stå i fokus. För några år sedan hörde jag dig i en av de större poddarna där jag, och säkert många andra, reagerade på att du nästintill fick försvara dig för detta sätt att vara på. Hur var din upplevelse av den situationen? 

- Jag var med i Maratonpodden för något år sedan där jag blev ordentligt grillad av Petra som har podden. Petra ställer raka och tuffa frågor som jag säkert tror att andra funderar på men kanske inte vågar fråga. Det var väldigt roligt att bli intervjuad av Petra och jag gillar att bli utmanad.

Du är också en löpare som blandar mycket när det kommer till distanser, från 5000 meter upp till maraton. Men var känner du att du får ut ditt max? 

- Det här helt klart maratondistansen som jag känner att jag har min största kapacitet och det är där jag lägger mitt största fokus i träningen. Sen tycker jag att det är väldigt roligt att tävla på kortare distanser och hoppas att jag kan slipa på mina pers även där. Jag inser också att det är bra för min maratonträning att lägga in en del fart i underdistanserna för att öka den totala kapaciteten. 

Om du får stanna upp och blicka tillbaka i din karriär, vilket lopp är du mest nöjd med så långt? 

- Det finns såklart väldigt många lopp som jag har varit nöjd med… under 2019 persade jag på alla distanser men om jag ska välja ut ett lopp så blir det 5000m på 14:43. Eftersom 5000m inte är en distans jag  normalt fokuserar på så  gick det bättre än förväntat på ett väldigt roligt sätt. Sådan oväntad glädje betyder mycket. Sedan är ju mina 2:20:08 i  Valencia Marathon egentligen en betydligt bättre prestation men egentligen mer väntad då jag var förberedd för uppgiften.

Finns det något lopp som du är väldigt besviken över? 

- Stockholm Marathon 2018 och min 4:e plats i SM var både en grym besvikelse men samtidigt min bästa mästerskapsplacering någonsin. Den dagen och det loppet kommer för alltid att finnas tydligt fast etsat i mitt minne.

Du har verkligen blivit en löpare som är starkt förknippad med Gotland med flera Gotlandsrekord och så vidare. Men för bara några veckor sedan blev det officiellt att du byter klubb. Varför? 

- Jag kände att det var dags att ta nästa steg. Att få samarbeta med Lorenzo Nesi som är en av Sveriges absolut skickligaste och mest kunniga inom löpning känns otroligt spännande. Lorenzo har garanterat många justeringar att göra på min träning så jag kan fortsätta att utvecklas flera år till. Lorenzo är dessutom enligt min uppfattning den svensk som har absolut bäst kontaktnät ut i världen. Detta är väldigt betydelsefullt när det gäller at komma in i de stora internationella loppen på rätt sätt.

2020 har verkligen blivit ett speciellt år, vad hade du för stora mål när vi gick in i denna säsong? 

- Huvudmålet är att fortsätta min utveckling på maraton. Ett naturligt nästa steg är att komma ner på 2:17 – 2:18 ca… Kvalgränser individuellt till EM och VM har tidigare legat runt den nivån och har jag den kapaciteten bör det kunna leda till att jag får göra landslagsdebut på maraton, vilket är en stor dröm för mig. Ett annat mål var att närma mig EM-kvalgränsen inför Paris på halvmaraton på sub 66min. Grundplanen var tävling i Berlin Half Marathon 5:e april för att försöka sätta en kvaltid.

Hur ser planen ut för dig nu? 

- Utmanade tider nu när allt ställs in. Planen just nu är att få till 2 maror i  höst där SM och Stockholm Marathon är den ena och utöver den springa en snabb internationell mara. En annan bedrift som vore härlig att ha i CV:t är sub 30min på 10 000m och sub 66min på halvmaraton.

Dock skall jag än en gång understryka att det är maratonträning jag bedriver och på den distansen jag förbereder mig för att kunna prestera på topp.

Kan du berätta för oss, hur ser en träningsvecka ut för dig? 

- Jag springer ca 150km i veckan i genomsnitt där ofta 2 kvalitetspass och ett långpass ingår. Ex på kvalitetspass är 3*10min tröskel på tisdagen och 10*1000m på torsdagen. Kör långpass på söndagar normalt och dessa är ca 30 – 35km och utförs i ganska lugnt tempo med viss progression i slutet. Typiskt kan sista 10km gå i 3:40/km att jämföra med min tävlingsfart på maraton som är 3:19/km. Utöver dessa pass kör jag i snitt 7-8 distanspass som utförs mellan 4:50/km – 4:10/km ca.

Du, som också varit med i "Möt löparen" tidigare, vad skulle du säga att du utvecklat som löpare sedan sist du var med? 

- Jag tål mer mängd än tidigare och har hittat ”mitt” sätt att träna för att utvecklas. Dessutom har jag tydligt upptäckt mina begränsningar på underdistanser och min fallenhet för maraton vilket har fått mig att justera träningen för att bli mer maratoninriktad.

Hur är läget med dig och hur rullar träningen?

- Läget är fint, tack! Jag har tränat på bra sen Frankfurt Maraton i November med målet inställt på Berlin halvmaraton 5:e april som tyvärr blev inställt. Har istället fått chansen att stämma av formen med två mindre 10km lopp som indikerat på att träningen går åt rätt håll och att jag förbättrat några av mina svagheter.

Du är ganska ny som löpare, hur kom det sig att du började springa?

- Jag spelade innebandy på elitnivå under många år. När 2016 avslutat vad som blev min sista säsong i högsta ligan så kände jag en enorm tomhet att inte ha något mål att träna för. Jag beslutade mig för att anmäla mig till Stockholm Marathon och köpte ett 10-veckors träningsprogram på nätet som jag följde slaviskt. Hade som mål att springa under 4h och sprang in på 3:22. Det gjorde att jag fick en positiv kick och bestämde mig för att springa nästa år igen och sen blev jag helt enkelt fast. Löpning är ju en fantastisk sport om man är resultatdriven människa, så på så vis har det passat mig.

Vad är den största överraskningen som du möts av när det kommer till träning?

- Att det är så viktigt att ha en stor volym distansträning i låg intensitet och att det faktiskt ska utgöra majoriteten av träningen.

Din utveckling går stadigt uppåt, vad är det som gör att det går framåt för dig?

- Jag har ju ingen löpar- eller friidrottsbakgrund, därför har det varit till stor hjälp för mig att ta hjälp av min tränare Christian Mundt (sedan oktober 2018). Sen har jag varit väldigt dedikerad och motiverad och tagit hand om kroppen i form av mat, kost, återhämtning, massage etc.

Är du själv överraskad över att det går så pass bra för dig?

- Uthålligheten och min mentala inställning har alltid varit min styrka både på innebandy- och fotbollsplanen. Det har jag naturligtvis haft nytta av i löpningen, men att jag i höstas skulle springa ett maraton i ett snabbare tempo än vad jag ett år innan gjort på milen hade jag aldrig kunnat tro var möjligt.

Vilken distans tycker du är roligast att springa och varför?

- Min favoritdistans är helt klart maraton, det är en lika stor mental som fysisk utmaning och det passar mig. Sen beror det nog på att distansen passar mig bättre rent fysiskt då jag är mer uthållig än snabb, och då blir det förstås roligare.

Vilka skulle du säga är dina styrkor som löpare?

- Att jag är uthållig, kan ligga och ”gnugga” i samma tempo länge. Jag har nog ett relativt ett energieffektivt löpsteg som gynnar mig på längre distanser.

Vad är dina svagheter?

- Har dålig ”power” i steget vilket missgynnar mig på kortare distanser där jag lätt dragit på mig mjölksyra. Det gör att jag haft små spam mellan mina olika tävlingsfarter 10k/halvmara/mara.

Berätta för oss, hur ser en träningsvecka ut för dig?

- Jag har ett ganska klassiskt upplägg där varje vecka innehåller två kvalitetspass, vilken typ av kvalité beror på fas och tävlingsmål (distans). Utöver det så har jag allt som oftast ett långpass och utöver det distanspass. Jag har under våren haft en veckovolym som legat på 11-13 mil. De flesta distanspassen kör jag till- och från jobbet vilket varit väldigt tidseffektivt.

Om du skulle stanna upp, summera och reflektera. Vilket lopp är du mest nöjd med hittills under din karriär?

- Då skulle jag nog säga Frankfurt Maraton i november 2019. Ett lopp som kändes bra från start till mål och där jag successivt kunde öka farten under hela loppet. Sprang betydligt snabbare än vad både jag och Christian räknat med.

Vilket lopp är du missnöjd med?

- Köpenhamn halvmaraton 2019. Satte visserligen PB på distansen men det var ett mentalt krig från 7km och in i mål och jag kände att jag inte alls hade den känsla i kroppen som jag önskat.

Vad är den enskilt viktigaste egenskapen som man bör ha om man vill bli riktigt bra i löpning enligt dig?

- Disciplin.

Om vi blickar framåt, vilka distanser är det som du kommer fokusera på?

- Maraton är mitt huvudfokus, men för att ta nästa steg där så behöver jag ta ytterligare kliv även på 10k och halvamara. Så målet är förbättra mig på samtliga av distanserna under året och avsluta med huvudmålet som är Valencia maraton i december.

Hur mycket inspireras du av andra löpare? Och vilka?

- Jag har fått en stor respekt för att löpning är en port som kräver såväl tid, disciplin, planering som inre drivkraft. Därför inspireras jag av duktiga löpare som får till livspusslet trots familjeliv och karriärmål, Mikaela Arfwedson och Johanna Bäckström är två exempel. Sedan är min teamkompis Carolina Wikström en stor inspiration då hon bevisat att det går att göra stora framsteg på kort tid.

Vad ser du fram emot under 2020?

- Jag hade verkligen sett fram emot att få springa SM i maraton i maj, nu går ju tävlingen i september och vi får se hur det passar in i schemat mot Valencia maraton. Men annars ser jag fram emot att få tävla igen och att få träna tillsammans med mina teamkompisar som också tränas av Christian.

Vilken löpare skulle du själv vilja läsa mer om?

- Det hade varit kul att läsa om Isabellah Andersson och höra mer om vad hennes mål framåt är.

Hur är läget med dig och hur rullar träning?

- Hej! Det är bra med mig. Dock har jag haft strul med ryggen senaste 5 – 6 veckorna vilket i princip har omöjliggjort löpning. Dock har jag hållit igång bra med både styrketräning och alternativ konditionsträning så grundformen är nog ganska ok ändå och nu känns som att ryggen börjar bli rejält mycket bättre så inom några veckor räknar jag med att vara igång med löpträningen på allvar igen. Det ser jag fram emot.

Om vi backar bandet, varför blev det löpning för dig?

- Väldigt förenklat skulle man kunna säga att jag levde ett långt och utdraget student och krogliv fram till 30-årsåldern. Jag tyckte verkligen om det livet. Jag hade disciplin nog att sköta studierna helt ok och fick "kickar" av fest- och kroglivet. Men allt har sin tid och eftersom jag är lite av en all-in personlighet, med vad jag än gör, visste jag hela tiden att antingen kommer jag vara en kronisk hårdfestande ungkarl livet ut ELLER så lyckas jag göra en helomvändning. Det blev det sistnämnda och det är jag väldigt glad för. Jag träffade nämligen min blivande fru på Björnstugan, mitt dåvarande stamställe i Örebro, precis innan jag skulle fylla 30. Då vi träffades på Krogen trodde jag först att även hon var en inbiten krogmänniska. Perfekt tänkte jag. Men ganska omgående visade det sig inte alls stämma. Hon var typ ut den kvällen då vi träffades men i princip aldrig annars. Så ett tag efter att vi hade träffats fortsatte jag gå ut på krogen med mina vänner. Det var liksom mest så vi hade umgåtts i så många år. Det funkade ett tag men ändå inte givetvis. Är man en all-in personlighet så är man. Då är det väldigt svårt att göra saker på ett "lagom" sätt. Jag insåg att kroglivet endast gav mig kickar när jag levde det fullt ut och att enda sättet för att jag inte skulle lyckas slarva bort relationen var helt enkelt att bryta i princip helt med krogen. Men vad har löpningen med detta att göra? Jo, den blev liksom substitutet till krogkickarna fast på ett mycket sundare och bättre sätt. Ganska snart efter att vi hade träffats, jag och min fru, valde vi att flytta ihop och bilda familj och löpningen har liksom passat mig perfekt som den där lilla ”flykten” från vardagsfamiljelivet (som jag tycker väldigt mycket om). Som ung, fram till 20 ungefär, hade jag hållit på med en hel del olika idrotter. Framförallt fotboll på relativt hög nivå. Spelade t.ex. i juniorallsvenskan med IK Brage och i distriktslaget i Dalarna. Jag var hyfsat teknisk MEN framförallt väldigt löpstark. Nu när jag hade fyllt 30 och höll på att bilda familj (vi har numera två barn på 12 och 8) kände jag att det passade perfekt att ta upp löpningen och testa hur bra jag kunde bli i en tämligen sen löparsatsning. Om man verkligen vill kan löpträning vara extremt tidseffektivt. Det har jag alltid velat för att det ska funka så bra som möjligt med övriga familjelivet. I alla fall, kickarna jag fick, och faktiskt fortfarande kan få, av löpningen genom att träna seriöst och målmedvetet mot olika konkreta mål och sen kanske få ut allt ”jobb” genom att sätta något personligt rekord eller kanske vinna något lopp passar mig perfekt. Jag är ingen person som går igång på genvägar. Jag älskar löpningens brutala ärlighet. Där långsiktigt hårt och seriöst jobb ligger bakom eventuella framgångar. Nytta före nöje passar in jäkligt bra på mig.

Vilken prestation är du mest nöjd med i din karriär?

- Det är nog två som jag känner ungefär lika mycket för båda två. Dels min vinst i Ultravasan 45 2017. Jag hade blivit tvåa 2016 och kände verkligen då att detta lopp passade mig perfekt. Både beträffande distans och terräng. 2017 var detta lopp mitt huvudmål och jag fokuserade verkligen hela sommaren på att vara i mitt lovs form i slutet av augusti för att försöka vinna detta lopp. Jag lyckades till 100 procent med det. Har nog faktiskt aldrig känt mig så stark och ”oslagbar” som under det loppet. Det var riktigt blött och geggigt men min tid mål generade ändå i en klar vinst och ett nytt banrekord.

- Det andra är mitt SM brons i samband med Stockholm Marathon 2018. Jag hade haft SM-placeringarna 5,4 och 5 de tre föregående åren och jag hade hunnit fylla 42 år. Jag kände liksom att det är nu eller aldrig jag har chansen att ta den där SM medaljen som jag så gärna har velat ta. Inför detta lopp hade det varit en riktig värmebölja veckorna innan och det skulle det även bli på loppdagen. Jag hade både fysiskt och mentalt förberett mig optimalt för detta. All min träning veckorna innan hade jag förlagt till när solen gassade som mest och jag hade studerat tidigare resultatlistor och bestämt taktik. Min största chans till medalj var att springa extremt klokt och vara trygg i att väldigt många andra konkurrenter som kommer vara offensiva kommer att krokna brutalt på slutet. Det brukar bli så i långa lopp i brutal värme. Minns att jag låg typ på 13:e plats på SM vid passeringen för halva loppet. Då sprang jag fortfarande och tvingade mig själv att fortsätta ha ”handbromsen i”. Min taktik var att jag vid 35-36 km (där jag fick min sista langning) skulle trycka på precis allt jag hade in i mål. Tror att jag hade tagit mig upp på 7:e plats på SM där och jag såg ytterligare två trötta svenskryggar framför mig. Minns att jag kände mig riktigt taggad och stark och bestämde mig för att oavsett om det kommer räcka till medalj eller inte så skulle jag köra allt jag hade ändå in till mål. Ett par hundra meter för Stockholm Stadion passerar jag svensken som ligger på tredje plats på SM. Får lite lätt gåshud fortfarande när jag tänker på känslan när jag springer in på Stadion och vet att mina föräldrar och min som sitter där på läkaren och ser på när jag springer in mot mål och min så efterlängtade SM-medalj.

Det är ofta så att du smyger lite i bakgrunden upplever jag det som. Ta 2018 när du tog SM-brons på maraton, var det väntat?

- På senare år har jag nog sprungit mina maror (särskilt i Stockholm) väldigt taktiskt smart. Eller fegt. Beroende på hur man ser det. Just maran 2018 i Stockholm var väl riktiga fullträffen i det sammanhanget. Sen hade jag givetvis lite flyt också. Det måste man ha ibland. Medaljen var inte väntad men jag visste på förhand att jag hade chansen och jag kände när jag stod på startlinjen att även det mentala fanns där för dagen. En positiv förväntansfull känsla av att det här kommer gå riktigt bra.

Du blandar väldigt mycket med asfalt och terränglöpning, var trivs du bäst?

- Det är nog just variationen som jag trivs bäst med. Efter en period med mycket asfaltslöpning kan ja bli lite trött på det och då kan motivationen verkligen höjas av att byta fokus mot mera trail/terränglöpning. Under dessa perioder tränar jag oftast extremt mycket på känsla. Vilket kan kännas väldigt befriande. På samma sätt kan även det konkreta och mätbara som asfaltslöpningen erbjuder kännas väldigt stimulerande och motiverande efter en period med mycket ”fri” löpning i skogen.

Hur ser en träningsvecka ut för dig ungefär?

- Beror på en hel del faktiskt. Dels handlar det om vilken målsättning jag har med löpningen just för tillfället. Ofta är det ett specifikt loppmål som avgör detta. Men det beror även i hög utsträckning av hur ”skadeläget” ser ut just då. Tyvärr har jag dragits med en del skador genom mina år som löpare. Men egentligen är det inget jag deppar ihop särskilt mycket över. Så länge jag tror att en skada/krämpa går att bli av med så kämpar jag på och ser en stor drivkraft i att just bli hel och löpbar igen.

- Men förenklat skulle jag kunna säga att en normal träningsvecka, i en mängdperiod, handlar om mellan 11 – 15 timmars träning totalt (inklusive löpning, alternativ konditionsträning och styrketräning). Senaste veckorna har jag ägnat ungefär lika mycket tid på alternativ konditionsträning som styrketräning. Hade tyvärr slarvat lite för mycket med styrketräningen under en period och det straffade sig (som det brukar göra för mig…) Men nu känner jag att ryggen funkar att börja springa lite med igen så förhoppningsvis kan jag inom någon månad eller så vara uppe på en bra löpvolym igen. Förhoppningsvis runt 10 mil per vecka kompletterat med kanske 4-5 timmar med alternativträning/styrketräning. Inför viktiga lopp vill jag helst få till ett antal veckor där löpvolymen ligger runt 13-15 mil… Just styrketräning är något som jag inte får slarva med då håller inte min kropp ihop. Just nu är det ju en väldigt oviss tid och när lopp kommer börja arrangeras mer ”normalt” igen vet man ju inte riktigt. Men mitt troliga nästa prioriterade loppmål är Ultravasan 90 i augusti. Det förutsätter givetvis även att min rygg fortsätter repa sig som den gör just nu.

Vilka nyckelpass har du inför respektive distans, halvmaran och maran?

- Mitt favoritpass för alla längre lopp (typ Lidingöloppet och längre) är progressiva långpass på känsla. Mellan tummen och pekfingret brukar jag köra ungefär två tredjedelar av passet i en hård men bekväm flytfart och sista tredjedelen trycker jag på rejält och helst med de snabbaste kilometrarna absolut sist. Tex. ett 35 km pass mot en mara skulle man t.ex. kunna köra såhär - Inled med 2 km ”upplöpning” kör 20 km i ca 90 procent av tänkt tävlingsfart och öka ytterligare sista 13 km (där sista 4-5 km är ”max”). Jogga eller gå ner 1 km. Klart slut. Nöjd (förhoppningsvis).

Trots många problem med skadekänningar tar du dig alltid tillbaka, var hittar du motivation till att kämpa på?

- Jag älskar känslan av löpning när formen är god. Den känslan är jag beredd att kämpa hårt för.

Vad är den största lärdomen som du fått med dig under dina år med löpningen?

- Rom byggdes inte på en dag. Kontinuitet i allt du gör är nyckeln till framgång inom löpning.

Och till sist, vad har du för tips till alla de som vill satsa på löpning, vad är nyckeln till att lyckas?

- Glädje! Bestäm dig för att löpningen totalt sett aldrig får ta mer energi än den ger. Gå inte omkring och sura och tjura för mycket. Se positivt på din träning. Du håller på med detta för att du älskar det. Gör du inte det. Fundera i så fall på varför du inte gör det. Tränar du för mycket? Eller sätter du kanske för hård press på dig själv? Löpning ska vara kul!

Vilken löpare skulle du vilja läsa mer om?

- Många. Men jag säger Fred Grönvall. Han är en härlig löpare.

Juli blev augusti. Det är värst vad tiden flyger fram när man har roligt, och nu går augusti till september. Herregud, vad det går! Som ni har märkt är jag ingen mästare på att uppdatera bloggen här, men jag gör mitt bästa. Tänker att det är roligare att läsa lite längre än massa korta inlägg därav kommer ett lite längre inlägg nu. En liten summering av sommaren som gått helt enkelt.

För er som varit uppmärksamma har jag uppdaterat lite under kategorin "Marcus Åberg" där ni får läsa om mig som löpare och där har jag även gjort en sammanställning på årens lopp. Ser vi till juni, juli och augusti har det varit 3 månader där jag gjort bra ifrån mig även om jag kanske hade hoppats på lite mer på SM som var i fredags. Under juni lade jag in två lopp, Långlöparnas kväll och Trosa stadslopp, två lopp där jag visade att min kropp faktiskt klarar av att tävla så tätt inpå varandra. Med ett lopp på tisdagen följt av lopp på fredagen fick jag verkligen se till att ladda om ordentligt. Långlöparnas hade jag en plan om att gå under 30 minuter men det gick inte riktigt hela vägen. Efter en tuff öppningen tappade jag andra delen av loppet men lyckades ändå trycka mig under 31 minuter och tog mig i mål på 30.57,58 en tid som jag känner mig hyfsat nöjd med. Sedan följde jag upp detta lopp med att springa 8,9 km i Trosa på 28,02 vilket också är en mycket bättre tid än förra året på samma lopp. Efter dessa tävlingar väntade en längre träningsperiod innan jag ställde mig på startlinjen i Köpenhamn där 5 000 meter på bana väntade. Här var min plan att försöka gå under 15 minuter, men det gick sådär. Efter att ha hamnat i ett vakuum i inledningen av loppet blev det tufft att ta sig under den tiden. I mål kunde jag konstatera att tiden blev 15.04. Också en tid som jag kände mig nöjd med efter att ha haft fokus på halvmaran under hela våren där jag gjorde ett riktigt bra lopp i Göteborg. Efter den 20 juli hade jag en bra träningsperiod på dryga 4 veckor innan det var dags att springa snabbt igen, denna gång på hemmaplan....